Chris log mot Liv och nickade mot hissen. "Jag skulle ju visa runt dig, men det har vi tid för sen. Dags att träna." Sa han och vandrade mot hissen. Han klev in och tryckte på våning 5. "Hela gymmet är på våning 5." Förklarade han medan hissdörrarna stängdes. "Känns en aning ironiskt att åka upp till gymmet med hiss istället för att ta trapporna.."

~ Liv ~

Liv skrattade. Ja, lite ironiskt kändes det men som det kändes nu skulle hon aldrig få nog av att åka hiss. Tankarna på det Ylva sa dök åter igen upp. Liv tyckte att det var lite läskigt. Hon hade ju lovat sig själv att aldrig komma någon för nära. 
Hissdörrarna öppnade sig och Liv gick ut. Hon såg träningsredskap, maskiner, mattor och bollar högt och lågt.

Chris gick fram till ett skåp för att ta fram bandage för att börja lind in händerna . Han kastade en rulle till Liv. "Om du vill linda in fötterna och kanske händerna istället för att ha handskar. Jag föredrar bandage." Han satte sig ner på en pall och fixade även fötterna. "Du kan börja värma upp vid boxningskuddarna om du vill." Sa han och nickade mot några som hängde i taket en bit ifrån.

~ Liv ~

Liv kastade tillbaks bandagen. Hon ville hellre ha handskar. Hon gick bort mot boxningskuddarna och började värma upp. Liv är extremt smidig och kvick. Hon ger verkligen boxningskudden allt den tål.

Chris sträckte på sig en aning och försökte få liv i armar och ben samtidigt som han kollade på Liv som misshandlade boxningskudden. Hon var snabb. Riktigt snabb. Han stod en stund och stirrade. För några dagar sen hade han tyckt att synen av en kvinna som rörde sig sådär var mest konstigt och jobbigt, men nu blev han fascinerad? Attraherad? Han visste inte. Han skakade av sig känslan och gick till kudden bredvid den hon stod vid och levererade några slag och övergick till sparkar för att värma upp. "Jag är rädd att råka sparka till ditt söta ansikte så hårt att det inte kommer gå att kolla på dig igen." Sa han retfullt innan han sparkade till kudden hårt. Han ville mest egga upp henne och provocera. Vilket inte var så svårt, av tidigare erfarenheter.

~ Liv ~

Liv skrattade.

- "Åh, oroa dig inte för det" sa hon samtidigt som hon vände sig om och sparkade till Chris lite lätt på överarmen. Det var ingen hård spark utan mer en snärt. Hon höll upp sina knutna händer och stod lätt på fötterna. "Redo?" sa hon retsamt.

Chris lyckades hoppa undan från Livs spark med några cenimeter, men kunde ändå känna hennes fot mot hans arm. han gav sin kudde en sista spark innan han nickade mot boxningsringen en bit in i rummet. "Let's go." Sa han och kände hur hjärtat rusade. Han hoppade in i ringen och studsade lite på stället.

~ Liv ~

Liv följde efter in i ringen och stod lätt på fötterna med nävarna knutna. De går runt och Liv laddar för en spark. Hon sparkar mot hans arm igen och gör en spinn men missar. Hon slår sedan snabbt mot hans kind.

Chris följer Livs rörelser och undviker hennes spark så gott det går. Chris känner slaget mot kinden och backar undan några steg och knyter nävarna av smärtan. Hans blick var mörk och han kände att det inte var en lek längre. Han närmar sig Liv och svingar ett slag  i sidan av henne. Bara några sekunder efter snurrar han och sparkar efter hennes huvud med all sin kraft.

~ Liv ~

Liv blir träffad och faller med ett stön ner i marken. Hon blir liggandes en stund. Smärtan var brutal men nu blev hon bara ännu mer taggad. Liv har aldrig haft problem med smärta. Det gör henne bara mer taggad.

Chris gav ifrån sig ett hånskratt medan han viker sig för att hämta andan. "Har prinsessan ont?" Frågade han medan han backade undan för att luta sig mot ringens rep. "Jag förväntade mig ändå lite mer av dig. Nästan lite besviken."

~ Liv ~

Liv kände ilskan stiga inom henne. Hon reste sig upp och knöt nävarna. Hon rusade fram mot Chris. Hon gav honom ett slag i sidan, ett till slag på kinden, gjorde en snurr och gav honom en spark i huvudet.

Chris sträckte på sig när Liv kom rusande emot honom, han gjorde sig redo att blockera hennes attack, men lyckades halvdant och snubblade åt sidan av hennes sista spark. Han höll på att falla ihop men höll sig uppe på fötterna. Han drog handen över kinden och kände hur adrenalinet pumpade. Han cirkulerade runt Liv och svingade ett slag som hamnade rätt över hennes huvud. Han försökte fälla henne till marken genom att sparka på hennes ben.

~ Liv ~

Liv han få tag i Chris ben och drog upp det i luften så han hamnade på rygg. Hon satte sig över honom och flinade. Hon kände någonting blött på hennes läpp och torkade bort det. Det var blod. Hon skrattade.

- "Det var inte så svårt att få ner dig som jag hade trott" sa hon retsamt.

Chris gav ifrån sig att stön när han dunkade ner i golvet. Han kollade surt upp mot henne där hon satt över honom. "Jag behövde mer uppmvärmning". Muttrade han bittert. Chris ryckte till när han helt plötsligt hörde hur någon klappade en bit ifrån dem. När han såg vem det var puttade han ifrån sig Liv för att resa sig upp. Marcus. En av hans bröder. Mannen stod och flinade åt dem en bit från ringen. "Här kommer man upp för att ta sig en runda på rullbandet och möts utav lillbrorsan som blir nedslagen av en tjej. Men det var väl inte helt oväntat att se en vacker dag". Marcus var inte helt olik Chris, bara mörkare hår och en aning större. Chris hade fått höra att Marcus skulle vara oerhört attraktiv. Inget Chris kunde avgöra. Marcus blick var fäst på Liv. Han synade henne med en blick av fascination. "Är detta västbruden Mark talade om?" Chris ryckte på axlarna och hoppade ur ringen för att vandra över till handfatet som var på andra sidan rummet. "Inte vet jag vad ni snackar om." Mumlade Chris innan han drack. Han höll ett extra öga på Liv. Marcus delade bröderskarans oerhört skeva bild av kvinnor.

~ Liv ~

Liv skrattade åt hans bortförklaring. Hon fann det oerhört roande att ha honom under sig. Liv hörde ett klappande och snart där på blev hon bortputtad. Hon reste sig upp och borstade av sig. Mannen som kom gående mot dem var oerhört lik Chris. Han var något äldre och något större. Liv var tyst. Hon hade ju träffat på Mark innan och om denna brodern var ens hälften så trevlig som honom så var det bäst att hålla tyst. Hon kollade mot Chris för att söka någon form av stöd.

Chris återvände till ringen och ställde sig mellan Liv och Marcus, riktad mot Marcus. Brodern skrattade till kort. "Vad tycker presidenten om att det är västsmuts i huset?" Chris bet ihop och svalde. "Han vet inte." Sa han simpelt. Marcus skrattade igen. "Och det tror du själv på?" Han hade rätt. Presidenten visste antagligen mycket väl om att det var en främmande kvinna i huset som egentligen inte borde vara här. Chris hoppades bara på att Ylvas lögner hjälpte. Marcus tog några steg fram mot Chris och sparkade retfullt till honom. "Dra härifrån nu så jag slipper oroa mig för att få några sjukdomar från det där." Sa han kallt och nickade mot Liv. Chris vred sig mot Liv och nickade mot hissen. Att bråka med Marcus låg inte i hans prioriteringar.

~ Liv ~

Hon lyssnade intensivt på deras samtal. Liv knöt händerna. Att kalla hennes smuts var verkligen inte något man gjorde ens om man var presidentens son. Hon gav Marcus en mördande blick. Hon kom ur sitt hat när Chris vände sig mot henne och nickade mot hissen. Hon sparkade undan en boll som låg på golvet och blockerade hennes väg innan hon sedan klev in i hissen och ställde sig bredvid Chris. Hon var arg. Extremt arg.

Chris stod tyst i hissen och kollade efter Marcus som gick bort över rummet. Marcus skulle inte tjalla om Liv. Det låg nog inte i hans prioriteringar. Han gillade att se Chris hamna i knipa, men han ville att Chris skulle göra bort sig, inte bli tjallad på.

Dörrarna stängdes och Chris började ta av bandaget.
"Du märker ju vilka underbara bröder jag växt upp med." Mumlade han med blicken fäst på sin hand som drar av bandaget.

~ Liv ~

- "Verkligen… Fantastiska människor" sa Liv ironiskt. "Men du är inte som dem" sa hon och kollade på Chris. Liv rodnade. Det där kom ut alldeles för smörigt och det var inte alls så hon menade! "Jag menar… Du har hjälpt mig hela vägen hit. Jag är tacksam för det" sa hon och kollade ner i golvet. Hon skämdes.

Chris sneglade lite förvånat mot Liv. Han ryckte lätt på axlarna. "Det är väl rebellen inom mig." Sa han skämtsamt och la armen broderligt runt Livs axlar. "Jag har min familj som anledning, vad är DIN anledning att vara så fucked up?" Sa han retfullt och släppte taget om henne så fort hissdörren gick upp vid våning fyra. "Du får tvätta av dig allt blod på ditt rum."

~ Liv ~

Liv skrattade och kollade ner i marken. 

- "Jadu. Du skulle bara veta" sa hon och gick ut ur hissen och in i hennes rum. Hon ställde sig framför spegeln och kollade länge på tjejen framför henne. Hennes läpp hade spruckit men utöver det mådde hon bra. Hon tog en mjuk handduk och blötte ner som hon sedan tvättade läppen med. Hon trasslade sig ur de tighta träningskläderna och hoppade snabbt in i duschen. Även om de inte höll på så länge så hann hon bli svettig.

Chris hoppade även han in i duschen och lät sig själv stå där ett tag. Han insåg att det skulle vara svårt att hålla Liv hemlig här. Bakhuvudet dunkade en aning efter hennes sparkar. Han hade helt klart underskattat henne. 

När Chris var klar så satte han sig på sin säng och bläddrade igenom olika sidor på internet.

~ Liv ~

Liv klev ur duschen och tog på sig kläderna hon hade lagt på sängen när hon bytte om till sina träningskläder. Hon vandrade ut ur rummet och ställde sig i dörröppningen till Chris rum. Hon lutade huvudet mot listen och kollade på Chris.

- "Vad vet alla om mig?" frågade hon.

Chris kollade upp mot Liv och lät plattan vila mot sina ben. "Jag vet verkligen inte. Mark och Marcus vet vem du är, Ylva vet vem du är. Jag vågar inte säga vad presidenten vet. Jag har en känsla av att många av tjänstefolket förstår att det är något lurt med dig också, men de går att lita på." Han kollade ner mot plattan och skrollade lite. "Tjänstefolket är en bättre familj än min biologiska."

~ Liv ~

Liv gick in i rummet och satte sig på kanten av Chris säng. 

- "Vad händer om fler får reda på vem jag är?" frågade hon. Hon vågade knappt ställa frågan. Hon visste ju hur hårda de i öst var men samtidigt så är Chris presidentens son. Han borde ha någon form av makt. Eller?

Chris svalde åt Livs fråga. Han ville påstå sig ha mer makt än vad han egentligen hade. "Det går att slingra sig ur precis allting. Oroa dig inte". Han försökte låta övertygande. Men han visste själv att det fanns en risk att allt gick åt helvete. "Vi behöver inte stanna i vita huset." Fortsatte han och sneglade mot Liv. Han sträckte lite på sig när han såg hennes spruckna läpp. "Är du okej?"

~ Liv ~

Vi behövde inte stanna i vita huset? Hade Chris tänkt följa med henne? Livs plan var ju inte direkt att sticka iväg med östs presidents son utan hon ville bara ha hjälp in för att sedan kunna fortsätta och utforska på egen hand.  Nu när hon vet lite mer om öst så inser hon att det nog är näst intill omöjligt. Hon är nog mer beroende av Chris än va hon trodde.

Liv la fingrarna på sin läpp när hon såg Chris reaktion.

- "Jadå, det är ingen fara. Själv då?" sa hon och skrattade lite lätt. Hon såg allt ett och annat blåmärke.

Chris fnös till och riktade blicken mot plattan. "Kändes knappt." Sa han retfullt och klickade upp en video på plattan för att rikta den mot Liv. Det var en video från en konsert i början av 2000-talet. Tusentals personer stod nedanför en scen och skrek samtidigt som bandet uppenbarade sig på scenen. "Tänk att stå där, bland tusentals andra som kommit dit av samma anledning, och bara ha kul. Njuta av musiken och se upp till en människa på det viset." Chris lät drömmande.

~ Liv ~

Hon hoppade lite närmare Chris för att kunna se bättre på plattan. Hon kollade fascinerat på videon. 

- "Wow. Det där hade inte varit helt fel…" sa hon och fortsatte kolla.

Chris sneglade lite mot Liv som hoppade närmare honom. beundrade henne medan hon beundrade videon. Han hade sett videon tusen gånger redan ändå. Hans blick fastnade kanske lite länge på Liv, men han brydde sig inte riktigt.

~ Liv ~

Det var så mycket folk, elektronik, ljus och musik. Hon hade aldrig sett något liknande. Det hände ofta att hennes vänner spelade tillsammans på gamla instrument men det var knappast något i den här nivån. 
Liv kollade upp och såg hur Chris tittade på henne.

- "Vad är det?" frågade hon och skrattade.

Chris log och tittade ner mot plattan så fort Liv mötte hennes blick. "Jag vet inte." Sa han ärligt och njöt av musiken som spelades. "Hur vill du göra ikväll? Du hade kunnat utforska staden men att vandra på D.C's gator ensam som kvinna är inte att rekommendera. Jag hade kunnat skippa festen om du verkligen vill se dig omkring. Men presidenten lär inte bli glad på mig."

~ Liv ~

Liv log.

- "Ta inga risker. Gå du. Det är trots allt din styvmammas födelsedagsfest" sa hon med ett skratt. "Du vet att jag klarar mig själv. Jag lyckades ju få ner dig" fortsatte hon och log samtidigt som och reste sig upp från sängen. "Ha så kul" sa hon och gick in till sitt rum och stängde dörren.

Chris hade hjälpt Liv ut och bett henne att ta det försiktigt. Och framför allt, inte slåss med främlingar. då skulle hon bara hamna i knipa. Hon hade fått en mobil med sig så hon kunde kontakta Chris om det var något. Klockan var närmare 22 och Chris hade hällt i sig så mycket vitt vin att han mest började bli sömnig. Presidenten hade inte givit honom så mycket som en blick under hela kvällen, men hade Chris inte varit här så hade presidenten märkt det direkt. Chris hällde i sig det sista i vinglaset och vandrade över till Ylva för att tillsammans med henne skåda folkmassan. Det var inte många här som faktiskt brydde sig om presidentfrun. Men det var fint att komma dit.

~ Liv ~

Liv kollade på mobilen som hon hade fått med sig. Hon hade aldrig använt någon förut men det var inte så himla svårt. Hon visste inte riktigt vart hon skulle gå men började vandra mot en park som hon såg lite längre bort. Det var nu det riktiga äventyret började.

Chris kunde av någon anledning inte sluta oroa sig för Liv. Tänk om något hade hänt henne. Hade någon gett sig på henne, så hade hon gett tillbaka och antagligen slängts in i kvinnofängelset. Chris ursäktade sig till Ylva och gick ut på bakgården för att skicka ett sms till Liv. "Lever du?"

~ Liv ~

Efter ett tag plingade det till på mobilen. Det var ett sms från Chris. Det tog lite tid att svara men till slut blev hon klar. "Är du orolig för mig? ;) Men ja, jag lever. Det börjar dock bli lite kyligt. Hur länge till håller det på?" skrev hon och fortsatte vandra omkring. Det var otroligt vackert runt omkring. Stora träd, formklippta buskar och blommor i alla möjliga olika färger.

Chris himlade med ögonen åt Livs svar, som att hon skulle se honom. 
"Det är nog folk här långt in på natten. Hade kommit och hämtat dig med bilen om det inte vore för att jag druckit. Vart är du?" Han lät nästan som en orolig storebror, men han brydde sig inte.

~ Liv ~

"Jag är i en park inte allt för långt bort." svarade hon. Hon satte sig på en bänk och fnissade lite åt det Chris skrev. Det började verkligen bli kyligt nu. Hon tittade upp mot himlen som började skymma. Det var verkligen vackert här. Inte lika stjärnklart som i väst, men oerhört vackert.

"Okej. Hör av dig när du vill komma in igen så kommer jag och möter dig. Vi går in samma väg som förra gången." Skrev han och satte sig ner på en bänk i bakgårdens trädgård.

~ Liv ~

Liv svarade inte på det sista SMS:et. Hon lutade sig bakåt och fortsatte titta upp mot stjärnorna. Hon kunde inte se skymten av någon. Några enstaka bilar åkte förbi men hon såg ingen annan. Det började bli höst nu. Det kändes tydligt. Till slut kunde hon verkligen inte stå ut mer i den kalla kvällskylan. "Möt mig" skrev hon och inväntade svar.

Chris skrattade till åt Livs svar. "Kan du snälla möta mig, sir." Rättade han henne innan han reste sig upp för att vandra bort mot hallen. "Möt mig vid Washingtonmonumentet." Han smet ut genom källaren och ut genom garaget. Han ville ta en bil, men visste att det var en dum idé nu när han druckit.  Han kom ut från garaget och började vandra upp mot monumentet.

~ Liv ~

Liv skrattade åt SMS:et men svarade inte. Hon började vandra mot tornet som var vackert upplyst. Även om hon inte kände till D.C så var det verkligen inte svårt att hitta dit. När hon kom fram var det tomt. Hon måste hunnit före Chris.

Chris såg Liv från långt håll. Det var lite folk här och var, mest ungdomar som varit ute. Chris fick en och annan blick men ingen la någon större notis till honom. Han ställde sig framför Liv och gjorde en "här är jag"-rörelse med armarna. "Du får berätta vad du sett under dessa timmar." sa han och började gå tillbaka mot huset.

~ Liv ~

Liv fick syn på en gestalt som stod och vinkade. Hon halvsprang mot honom. Hon var jättekall och ville bara in. 

- "Helt ärligt så har jag mest bara suttit i parken och njutit av omgivningen. Allt är så fint och välvårdat här" sa Liv och huttrade medan de gick.

Chris märkte hur Liv huttrade. Han hade själv på sig en överdrivet fin kavaj, kavajbyxor och en vit skjorta under. "Vänta." Sa han och stannade för att dra av sig kavajjackan. Visst var det lite kyligt, men han överlevde. Liv hade varit ute längre än honom. Han sträckte fram jackan mot henne. "Du ser ut att behöva den."

~ Liv ~

Liv kollade på Chris och fnissade. 

- "Det finns minsann en gentleman där inne någonstans" sa hon och tog emot jackan. "Tack" fortsatte hon och log. "Hur va festen? Jag bara antar att den inte gick lika vilt till som festerna hemma i väst." Liv skrattade och tänkte tillbaka på tiden i väststaterna.

Chris skrattade och skakade på huvudet. "Det är mest äldre, finklädda personer som dansar vals och dricker alldeles för mycket dricka och diskuterar gamla goda tiden. Och mat, massa mat. Finns säkert rester som vi kan be att de skickar upp till ditt rum om du vill ha." Chris tog en paus och la armarna i kors. "Östbor älskar mat. Men som du kanske märkt så är alla pinnsmala, framför allt kvinnorna. Det är för att när det är dags för fest så laddar de upp med piller som får dem att spy mellan varje måltid. Så de har plats med mer. Det är en aning sjukt, med tanke på att bara några mil härifrån så svälter folk ihjäl."

~ Liv ~

Liv blev chockad. Piller för att spy?

- "Låter fruktansvärt" sa Liv nästan lite förnärmat. Där hon kom från fanns det ont om mat. Man hade extrem tur om man gick och la sig mätt. "Det skulle vara kul att se er rikemän leva som vi i väst. Det hade verkligen roat mig" sa hon och skrattade för sig själv.

Chris log. "Ja.. Jag har ju redan sett hur någon från väst beter sig om hon blir introducerad till östlivet. Jag bara väntar på att du ska bli mer uppblåst." Sa han retfullt. De var inte långt från porten till garaget, men Chris reagerade på att det stod fyra personer en bit ifrån dem. Helt stilla. En rysning for genom hans kropp och han fick en reaktion att vilja sträcka sig efter sina vapen, men han hade ju inga på sig.

Personerna vred sig mot dem när de kom närmare. Det var tre tjejer och en kille, inte äldre än 18 år allihopa. De var alla rödsvart målade i ansiktet. Rött i hela ansiktet och ett svart kors över näsan och läpparna. Ett upp och nedvänd kors. Chris gick närmare Liv och försökte undvika deras blickar. När de bara var någon meter ifrån dem började alla dra upp sin tröjärm, för att visa en likadan tatuering på sina armar. Hammaren och skäran. Kommunismens tatuering. Chris sänkte blicken och gick förbi dem under tystnad. Hans hjärta slog fort. Han kände sig hotad, men samtidigt förstod han att de inte ville honom något illa. Tvärt om. De ville varna honom. För han var den enda i presidentfamiljen rebellerna visste kunde stå på deras sida när det väl kom till kritan.

~ Liv ~

Liv skrattade.

- "Jag kommer aldrig att bli som er" sa hon men märkte snart att den retfulla stämningen hade blivit mer tryckt. "Vad är fel?" sa hon tyst innan hon såg de fyra ungdomarna. Hon sänkte blicken precis som Chris och ökade tempot lite. Hon var för ny för att kunna känna av läget i Öst.

Chris rotade fram sitt kort i byxfickan och visade det för att komma in snabbare genom porten. De kom tillslut in på gården och kunde vandra mot garaget. Chris gick med snabba steg. Han ville in så fort som möjligt. Det var egentligen inte hans egna säkerhet han var orolig för just nu, utan Livs. Hans ansiktsuttryck var stelt och han kände hur situationen fick honom att börja nyktra till. 
"Ville du ha mat?" Han sneglade mot Liv och försökte skaka av sig upplevelsen medan de tog sig genom garaget.

~ Liv ~

- "Vad handlade det där om? Vilka va de?" frågade hon  när de kom in. Hon spände blicken i Chris och ignorerade helt hans fråga om mat. Att se Chris sådär skrämde henne. Hon skulle väl inte påstå att han såg rädd ut men något åt det hållet och det var illa nog. Hon gav tillbaka jackan som hon fick låna. Den luktade herrparfym och hon älskade doften. Hon andades in djupt men inte så att Chris såg.

Chris tog emot jackan och funderade på vad han skulle svara. "Jag berättar när vi är uppe på rummet." Sa han mjukt och tog upp sin mobil för att skriva ett snabbt sms om att någon skulle ta upp mat till dem.

Chris stod tyst hela hissresan upp och vandrade tungt bort till sitt rum för att sjunka ner på sänken. Han la undan jackan och sneglade mot en vagn som hade körts upp i omänsklig fart. Fylld med all typ av mat, champange och vin. Till och med efterrätt.

~ Liv ~

Liv sneglade på Chris som stod helt tyst i hissen bredvid henne. Hon gick sedan efter honom in på hans rum. Hon kände sig tillräckligt bekväm för att bara gå in och sätta sig på den enorma sängen. Hon tittade på vagnen som var full med mat. Liv kände att hungern verkligen började väckas till liv. Så fort hon fick syn på champagnen greppade hon tag om den och började öppna korken.

- "Jag har druckit champagne en gång tidigare och det var när min farbror James fyllde 50 år. Jag var 14 år då" berättade hon bekymmerslöst medan hon för allt i världen försökte öppna korken som inte alls ville som hon ville.

Chris skrattade kort åt Livs desperata försök att öppna flaskan. Han sträckte fram handen mot henne. "Låt mig, prinsessan".

~ Liv ~

Liv kände att det inte var värt fighten så hon gav över flaskan till Chris. Hon gav honom en sur blick innan hon slängde sig bakåt i den stora sängen. 

- "Jag skulle lätt kunna vänja mig vid tanken på att ha det såhär för alltid" sa hon drömmande med en suck. Det var helt fantastiskt att få sova i en riktig säng, duscha i en riktig dusch och äta fantastiska måltider lagade av duktiga kockar.

Chris tog emot flaskan och började skruva av toppen. "Du vill bo som oss, men inte vara som oss. Spännande." Sa han innan han pekade mot glasen som stod på vagnen. "Hämta dem". Sa han innan korken flög över rummet med en smäll.

~ Liv ~

Liv rullade ur sängen och sträckte sig mot vagnen för att få tag i glasen. Hon höll de framför Chris så han kunde hälla upp.

- "Så jag måste vara som er för att vara här?" frågade hon. "Ni har en helt skev syn på kvinnor som jag planerar att ändra på… Ja… Din kvinnosyn har jag förhoppningsvis redan kommit en bit med" sa hon och skrattade medan hon höjde sitt glas. Hon drack lite innan hon fortsatte. "Varför fortsätta som förut? Tänk hur många smarta kvinnor det finns där ute… Kvinnor som säkert, om de fick chansen, skulle kunna lösa gåtan i hur ni underhåller satelliterna exempelvis. Ni sätter stopp för halva USAs befolkning. Har du tänkt på det?" sa hon och kollade på Chris.

Chris hällde upp den bubblande vätskan i glasen. Han fnös till åt Livs uttalande om hans kvinnosyn. "Jag har ingen dålig kvinnosyn.. Jag är bara skadad." Han tyckte det var en vettig anledning. Andra kanske inte tyckte det. Han ställde ner flaskan på golvet och tog en sipp från glaset. Chris kollade ner i glaset under tiden Liv pratade. "Majoriteten av männen i öst som har makt anser att kvinnor är långt ifrån lika intelligenta som män. De anser att en kvinna aldrig skulle kunna göra något sådant. Kvinnor är till för att föda fram nya generationer män." Han tog en paus och sneglade mot Liv. "Min faders ord, inte mina." Han sänkte glaset. "Presidentens." Rättade han sig.

~ Liv ~

- "De anser… Men har de någonsin gett dem en chans?" frågade hon utan att släppa blicken från Chris. Liv fnös. Att ett kvinna är till för att föda fram nya generationer män… Fruktansvärt tänkte hon. Hon halsade glaset och fyllde sedan glaset med champagne. Hon ställde det sedan på sängbordet innan hon åter slängde sig baklänges i sängen.

"Du måste väl förstå själv att det inte funkar så. En president som ger en kvinna en chans till något stort, blir hatad direkt av alla." Chris tog en paus. "Fast presidenten har gjort mycket skit ändå. Och se hur .. älskad han är." Mumlade Chris med munnen mot glaset. Chris backade undan i sängen för att sätta sig upp mot väggen. Han ville inte dricka så mycket mer, så han lät Liv fortsätta dricka flaskan.

~ Liv ~

- "Hm" sa Liv kort och stirrade upp i taket. "Men varför hjälpte du mig hela vägen hit egentligen? …Och varför hjälper du mig nu?" sa hon frågande. Hon la sig på sidan och kollade på Chris. Hon kände sig redan påverkad. Hon hade knappt ätit något på hela dagen men hon kände sig heller inte så hungrig.

Chris drack upp det sista från glaset och ställde det på nattduksbordet. Han stirrade rätt fram och ryckte på axlarna åt Livs fråga. "Jag är väl helt enkelt en rebell." Han sneglade ner på henne där hon låg. "Och du fick väl mig att tycka om dig helt enkelt."

~ Liv ~

Hon kollade förvånat och storögt på Chris.

- "Du.. Tycker om mig?" sa hon frågande. "Vad fick dig att göra det? Alla suckanden, himlanden med ögonen och sura miner fick mig att tro att jag mer eller mindre var en plåga" sa hon retsamt. Hon blev alldeles varm inombords.

Chris svalde åt Livs ord. Hon fick det att låta som att han menade tycka om som i att verkligen tycka om någon. Det var ganska onaturligt för en kille att vara vän med en tjej i öst. Presidenten tyckte alltid att hans relation till Ylva var konstig, så Chris var alltid tvungen att låtsas vara kär i henne.
"Du fick mig att vilja reta dig för att jag brydde mig om dig." Han suckade åt sina egna ord och dunkade in huvudet i väggen bakom sig. "Jag är full."

~ Liv ~

- "Åh.. Jaha. Förlåt" sa hon och skrattade generat. Hon skämdes jättemycket. "Jag är trött. Ska nog lägga mig. Godnatt" sa hon och gav Chris ett snabbt leende. Hon gick snabbt in på sitt rum och stängde dörren. Hon gled ner längs den och hamnade på golvet. Hon facepalmade. Gud vad hon skämdes. Vad höll hon på med egentligen? Hon var också full. Bäst att sova och hoppas på att Chris var tillräckligt full och trött för att inte komma ihåg det imorgon.

Chris vaknade med ett ryck när hans dörr slog upp. Det var Mark som stod i dörröppningen. Chris kollade trött mot mannen, men vaknade till lite när han såg sin brors ansiktsuttryck. "Du borde kanske se detta." Sa Mark allvarligt och försvann iväg. Chris tvingade sig upp för sängen och drog på sig kläderna snabbt innan han försvann ut i korridoren. Mark stod och höll upp hissen för Chris som småsprang fram för att joina honom i hissen. "Vad händer?" Sa Chris, smått irriterad. Mark kollade upp mot taket under tystnad. Chris rättade till håret i spegeln och försökte svälja i sin torra mun. Han visste inte ens att Mark hade kommit hem redan. 

Chris hjärta slog snabbare. Tänk om det handlade om Liv? Hade Liv hamnat i knipa? Chris försökte behålla lugnet. Hissen plingade och han följde efter sin bror till vardagsrummet.

Presidenten stod vid soffan tillsammans med Marcus och Marks fru. Marks fru var den enda som kollade mot Chris när de kom in i rummet. "Är du inte klok? Han ska inte se det här." Sa hon irriterat till Mark och gick fram till Chris för att försöka putta undan honom från rummet. Chris ryckte sig irriterat från hennes grepp och kollade på tv:n. Det var östsidans kanal. Men den visade konstiga bilder som aldrig skulle tillåtas. "Har sändningen blivit kapad?" Sa Chris med blicken fäst på tv:n. Ingen svarade. Det var då han såg det. Ylva. Hon var målad i röd färg och med ett svart upp och nedvänt kors målat på magen. Hennes huvud hängde ner och hennes händer var fastspikade på ett kors. Hon hade blivit korsfäst. Hon var död. Chris tog några steg ifrån tv:n och höll på att snubbla på krukan bakom sig. Varför? Varför skulle rebellerna göra det här?

Chris kunde känna Marks fru, Lisas, händer som pressade honom ut ur rummet. Men hans blick var fäst på tv:n. Ylva var på rebellernas sida. Varför gjorde de såhär? 

Innan Chris visste ordet av stod han i hissen framför Lisa. Hon försökte prata med honom, men allt han hörde var ett högt tjut i huvudet. Hissdörrarna stängdes och de var påväg upp mot våning fyra.

Rebellerna hade dödat Ylva.

~ Liv ~

Liv vaknade av att solen lös upp hela rummet. Hon gick upp ur sängen och in i badrummet. Hon såg förskräcklig ut… Efter si sådär 20 minuter framför spegeln såg hon bra mycket bättre ut. Hon tog på sig kläderna som någon utav tjänstefolket lagt fram och flätade snabbt sitt hår. Hon öppnade dörren och precis när hon gick ut plingade hissen till. Där stod Chris. Han såg fruktansvärd ut. Hon hade aldrig sätt honom sådär.

- "Men gud! Är du okej?" frågade hon där hon stod.

Chris såg att Liv pratade med honom, men han hörde inte vad hon sa. Han kollade trött mot henne men riktade blicken mot sin dörr. Han lyfte handen mot Lisa för att be henne lämna honom ensam, innan han gick in på sitt rum och stängde dörren. Han sjönk ner på sängkanten och höll för bröstet för att liksom försöka lugna hjärtat. Det gjorde ont. Riktigt ont. Han hörde sina rassliga andetag och stirrade ner på golvet framför sig. Hon kunde inte vara död. Det var inte på riktigt.

Liv visste inte vad hon skulle göra. Hon knackade på Chris dörr. - "Chris? Chris, kan jag komma in?" Hon väntade på svar.

Chris hörde knackningarna och reste sig motvilligt upp för att öppna dörren. Han vände sig om och satte sig tungt ner på sängkanten igen. Han hade fått tillbaka sin hörsel, men han kände sig tung. Han ville gråta, men det tog stopp. Hans blick var fäst på golvet och hans händer kramade hårt om sängkanten.

- "Vad har hänt?" frågade Liv tyst. Hon gick mot sängen och satte sig bredvid Chris. Hon la sin hand på hans arm. "Prata med mig" sa hon bekymrat.

Chris satt tyst ett tag och funderade. Vad skulle man ens säga? "Rebellerna har dödat Ylva." Orden bara kom ut. Så fort han sagt dem så drog han ett djupt andetag. Det gjorde så ont i bröstkorgen. Chris kollade upp och stirrade bort mot dörren. "Hon blev mördad på värsta tänkbara sätt."

Liv satt tyst. Hon blev helt chockad. Vad svarar man på ett sådant hemskt besked? Hon gav Chris en kram från sidan där hon satt. - "Jag ska lämna dig i fred. Säg till om jag kan göra något" sa hon och reste sig upp. Hon stannade i dörren och gav Chris en sista blick innan hon gick in på sitt rum.

Chris sorg förvandlades till ilska. Några timmar efter att Liv lämnat hans rum stod Chris i gymmet och slog och sparkade på en av kuddarna som hängde i taket. Han började få ont i kroppen, och hade inte lindat in händerna, men han brydde sig inte. Han ville bara slå och slå.

Efter några timmar tänkte Liv gå och titta till Chris. Hon kände verkligen med honom. Hon kunde knappt förstå det. Hon knackade på Chris dörr men ingen var där. - "Ursäkta. Vet du vart Chris är?" Liv stoppade en städare som gick förbi. - "Jag såg honom i gymmet för ett tag sedan, miss" svarade städaren. Liv gick till hissen och åkte till våning 5. Hon gick fram till Chris. - "hur går det?" Frågade Liv. Hon visste inte vad hon skulle säga.

Chris slutade slå på kudden och kollade mot Liv. Han var genomsvettig och andades ojämnt. Han skakade på huvudet åt hennes fråga. "Bra". Sa han och levererade några slag mot kudden. Han gav ifrån sig ett stön av smärtan och fortsatte andas tungt. "Förlåt, jag… Jag vet inte." Sa han mellan andetagen, med blicken riktad mot kudden.

Liv gick fram till honom och tog tag om hans handleder. - "Du skadar dig själv" sa hon. "Finns det något jag kan göra? Vad som helst" sa hon och kollade honom i ögonen.

Chris stirrade ner mot Livs händer som omslöt hans handleder. Han ville skaka av sig henne men bara stod där och andades tungt. Hans knogar hade skrubbsår och hans händer var röda. Han stod framför Liv och bara stirrade ner på hennes händer, andades djupt. Han skakade på huvudet åt hennes fråga. "Jag försöker bara förstå. Förstå varför rebellerna skulle göra såhär. De älskade Ylva." Hans röst lät ynklig. Som ett barn som var rädd.

Liv led verkligen med Chris. Hon kunde inte heller förstå det som hänt. 

- "Men om de älskade henne… Varför.. Gjorde de som de gjorde? Är du säker på att det var rebellerna?" frågade hon och fortsatte att hålla om hans händer.

Chris skakade på huvudet och drog sig ifrån Livs grepp medan han backade undan. "Vem annars skulle det vara? Hon kanske gjorde något som de inte gillade. Rebellerna var ju utanför huset.." Sa han mellan andetagen. Chris backade in i väggen bakom sig och sjönk ner till golvet med knäna uppåt och armarna vilandes mot knäna. Hans blick var fäst på rätt fram. Den var tom, precis som han kände sig.

Liv gick efter Chris och satte sig bredvid honom.

- "Vad gör vi nu?" frågade hon. "Är du i fara?"