Owen såg i ögonvrån att Nova var påväg ner för trappen. Han ignorerade henne och kollade istället mot Liv, som hade gett ungen en rejäl utskällning på natten. Att liv var hetlevrad, det visste väl vem som helst som träffat henne. Men ibland kände Owen sig en aning maktlös när det kom till just barnen. Nova hade visat att hon inte brydde sig om vad de sa längre, men han visste ju att det skulle komma i denna ålder. Själv så orkade han inte lägga sig i allt för mycket. Förutom när det gick för långt.

Att se sin dotter vara ute till sent på natten och komma hem stupfull var inte roligt. Han var arg. Och besviken. Mest besviken. Både på sig själv och Nova. Han stoppade resten av mackan i sin mun och lutade sig tillbaka på stolen för att fortsätta kolla på mobilen. Victor satt också fastklistrad i mobilen med något spel medan han missade att stoppa skeden med flingor rätt i mun. Owen sträckte sig fram för att dra mobilen ur hans hand, vilket fick Victor att kolla ilsket upp mot honom. "Ät upp nu." Sa han och nickade mot skålen. Victor kollade surt mot honom. "Men du har ju också mobilen." Sa han argt. Owen plockade upp kaffekoppen och drack upp det sista, utan att släppa blicken från Victor. Han ställde ner koppen igen. "Men jag är klar, förstår du. Ät nu."

Liv stod vid köksbänken och skärde upp brödlimpan så att det skulle vara klart. Även hon ignorerade Nova som, bortsätt från bakfyllan, bekymmerslöst kom ner från trappan. "Vatten" stönade hon fram. Liv svarade inte. Det syntes tydligt att hon va arg. Arg var dock en underdrift. Nova tog en brödskiva, fyllde ett glas vatten och gick runt bordet för att sätta sig. Hon klappade retfult till sin lillebror i bakhuvudet och satte sig bredvid honom. "Godmorgon skitunge" sa hon retligt men kärleksfullt.

Victor räckte ut tungan åt Nova och fortsatte äta. Owen kollade upp mot tonåringen som uppenbart inte var helt klar i huvudet efter gårdagens påstådda aktiviteter. Owen gav ifrån sig en suck och sneglade bort mot Liv som var så uppenbart arg. Istället för att skära brödet så kunde hon använda kniven för att skära i spänningen som är i luften. Owen klarade inte riktigt av det, det kändes bara konstigt.
"Glöm inte bort att du ska köra Victor till fotbollsträningen om två timmar." Sa han riktat till Nova med blicken fäst på mobilen. Varken Liv eller Owen hade tid att skjutsa Victor, så Nova fick dra sitt strå till stacken när det kom till sådana här saker. I alla fall enligt Owen.

Nova jämrade sig. "Men pappa, jag har migrän" sa hon och mer eller mindre dukade huvudet i bordet. Liv la ner kniven i diskhon och började hålla på med disken så att porslinet slog emot varandra. Nova stönade högt. "Men tyyst" sa hon och svepte sitt glas med vatten. "Hur tänker du!?" Röt Liv sedan. "Förstår du inte vilka konsekvenser ditt agerande kan få? Du är 16 år! Det är dags att växa upp!" röt Liv men Nova bara himlade med ögonen vilket fick Liv att bli så förbannad att hon bara släppte allt och lämnade köket.

Victor hoppade till när Liv skrek till. Owen kollade upp mot henne och försökte telepatiskt be henne sänka rösten. Men det var försent och Liv hade lämnat rummet tillslut. Owen gav ifrån sig en suck och sneglade mot Victor som kollade tomt ner i sin halvtomma skål. "Gå och leta upp dina skor så du vet vart de är." Sa Owen mjukt till Victor, som genast lämnade bordet utan att duka av. Owen satt i tystnad en stund och stirrade tomt ner på bordet. Han reste sig tillslut upp och gick fram till ett av köksskåpen för att ta fram två starka huvudvärkstabletter och sätta sig mitt eomt Nova. Han sköt fram tabletterna mot henne och studerade den trötta tonåringen.

"Man slipper inte undan saker bara för att man valde att stanna uppe hela natten. Du har ansvar precis som alla andra."

Nova suckade. "Hon hatar mig" sa Nova och svalde tabletterna. "Men jag är inget barn längre. Jag vill kunna göra som jag vill" sa Nova nedstämt och mötte sin pappas blick.

"Hon hatar dig inte." Sa Owen allvarligt men mjukt. Han skrattade till kort åt hennes fortsatta ord. "Du låter som ett barn när du pratar på det viset." Sa han retfullt. "Mest för att du sa exakt samma sak när du var fem." Sa han och lutade sig tillbaka lite i stolen. Han fortsatte studera Nova och försökte komma på vad han skulle säga.
"Snälla ta Victor till fotbollen. Det är två timmar kvar, du har tid att vila. Jag ska prata med Liv. Håll dig bara på ditt rum så går det bra." Han reste sig upp och började plocka undan saker från bordet.

Nova slog skämtsamt till sin pappa på överarmen och skrattade åt hans kommentar. Hon suckade. "Fine. Jag kör honom" sa hon och satte i hörlurarna i sin mobil. "Men jag förväntar mig att ni låter mig vara sedan" sa hon skämtsamt och gjorde en grimas mot Owen innan hon stoppade in hörlurarna i öronen och gick upp för trappan och in på sitt rum. Hon började redan känna sig lite bättre.

Owen himlade med ögonen åt sin dotter medan han slängden ner disken i diskhon. Han log för sig själv medan han stoppade glasen i diskmaskinen. Det tog inte lång tid innan leendet dog ut och han stirrade tomt framför sig. Han borde också skrika och vara arg. Men istället försökte han bara vara snäll och förstående. Det lät kanske inte så illa, men han hjälpte ju bara till att få Liv att se värre ut. Good cop bad cop liksom. Han lämnade resten av disken och gick över vardagsrummet och kikade in i Liv och Owens sovsrum. Liv stod och gjorde något, antagligen för att distrahera sig själv lite.

Owen gick fram för att ställa sig bakom henne och smekte henne försiktigt ner över axlarna, ner till hennes händer och la tillslut armarna runt hennes höfter så han höll om henne bakifrån. 
"Hur är det?"

Liv stod i sovrummet och grejade med en växt som stod på fönsterbrädan. Hon var oerhört frustrerad och kände sig minst sagt maktlös. Liv slutade greja med växten när Owen la sina händer på hennes axlar. Hon suckade. "Jag känner mig bara så… Maktlös. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att Nova… Glider iväg" sa hon och tittade ut mot trädgården utanför fönstret. Liv älskade Nova och Victor över allt annat och det var det som gjorde så ont. När hon såg dem göra grejer som kunde skada dem.

Owen stirrade ut mot trädgården tillsammans med Liv under tystnad. Han skrattade till kort innan han började prata igen. "Och vem är det som gett henne genen med envishet?" Sa han retfullt och släppte taget om Liv för att vrida henne mot sig så han kunde kolla in i hennes ögon. "Det blir bättre, Liv. Jag tror du.. vi.. underskattar henne."

Liv skrattade till och mötte sedan Owens blick. "Jag hoppas det. Jag vet att hon har möjligheten att bli vad hon än vill bli och göra allt hon vill göra… Hon är så otroligt stark men det gör ont i mig när hon är så… Kall" svarade Liv med en suck. Hon log sedan. Owen kunde alltid få Liv till att bli glad vilket var en av de saker hon älskade allra mest hos Owen.

Owen drog bort en slinga från Livs ansikte med handen. "Jag vet." Sa han mjukt utan att släppa ögonkontakten. "Men du måste prata med henne."

"Jag vet bara inte vad jag ska säga… Hon stöter ju bara bort mig" sa Liv med en suck och kramade Owen.

Owen besvarade kramen under tystnad och stirrade ut genom fönstret. De båda visste att deras ungar skulle bli såhär tillslut, men ändå kändes det så jobbigt när det väl skedde. Liv tog hårdare på det eftersom det var hon som fick ta den största smällen.
Owen släppte taget om Liv. "Först och främst så ber du om ursäkt för att du skrek. Var i sig du vill eller inte. Sen bara prata. Hon är fortfarande en människa, tro det eller ej." Owen tog en paus och sneglade ut ur rummet. "Men vänta tills hon kommit hem efter att ha skjutsat Victor."

Liv log. Hon uppskattade verkligen hur väl Owen kunde resonera både med henne och deras barn. Liv skulle knappast vinna något pris i kategorin "världens bästa mamma" men hon försökte så gott hon kunde och hon älskade verkligen sina barn. 
Hon la sin hand på Owens kind och nickade. "Tack. Jag älskar dig" sa hon och log innan hon gav honom en kyss.

Owen besvarade kyssen och log. "Inte lika mycket som jag älskar dig." Sa han och gav henne en snabb puss innan han smet ut mot vardagsrummet.

Liv log och kollade efter Owen som gick ut. Hon vände sig åter mot växten och fortsatte fixa den. Hon hade ju påbörjat det, lika bra att avsluta. 

---

Nova hade precis kommit hem efter att ha kört Victor när hon satte sig i soffan i vardagsrummet. Hon tog ett djupt andetag och satte in hörlurarna innan hon satte på musiken på sin telefon. Liv satte sig i fåtöljen bredvid Nova och kollade på henne. "Får jag prata med dig?" frågade Liv och kollade på Nova som plockade ut hörlurarna utan att svara. "Jag vill be om ursäkt för att jag skrek på dig igår. Jag borde inte gjort det. Det kanske är svårt för dig att förstå… Men jag älskar dig så otroligt mycket och jag vill inte att någonting ska hända dig. Förstår du?" Nova kollade bara på Liv utan att svara. "Kan du förlåta mig?" frågade Liv när hon inte fick något svar. Nova ryckte på axlarna och stoppade åter igen in hörlurarna vilket hon visste irriterade Liv som tog ett djupt andetag för att försöka behålla lugnet. "Kan du plocka ut de där? Jag vill gärna prata klart med dig" sa Liv. Nova himlade med ögonen och plockade åter igen ur hörlurarna med en suck. "Har du ingenting att säga?" frågade Liv något upprört. "Allt du gör är att gnälla på mig. Gör inte så där Nova… Var hemma då och då Nova… Varför gör du inte det där Nova… Jag är trött på det! Jag är 16 år. Du behöver inte ta hand om mig längre!" röt Nova som nog lät mer arg än vad hon egentligen var. "Men förstår du inte? Du är inte så stor som du tror. Det visas ganska tydligt på ditt sätt" fnös Liv vilket fick Nova att bli riktigt arg. "Jag är såå trött på att bo här! Jag vill se världen… Inte vara inlåst i denna jävla håla! Jag vill åka till Isla Nublar! Se dinosaurier… Som ni gjorde!" skrek Nova vilket fick Liv att bli otroligt förvånad. Hon blev tyst.

Owen satt på sängen med datorn och försökte lägga schemat till jobbet. Att han skulle gå tillbaka till att jobba med militären kunde anses vara lite konstigt men det var inte mycket annat att göra i Montana. Han jobbade inom marinkårens träningsanläggning och snart skulle de få in nya rekryter som skulle tränas upp. Det var Owens jobb att se till så processen gick igenom korrekt. Owen hörde att Nova kom hem och tänkte inte särskilt mycket på det. Han hörde hur Liv snackade med henne men hörde inte riktigt vad som sades. Inte förrän Nova höjde rösten så Owen blev tvungen att lägga ifrån sig datorn och gå ut till vardagsrummet. Han kollade mellan kvinnorna men fokuserade blicken på Nova när hon snackat om Isla Nublar. "Det som hände på Isla Nublar var varken häftigt eller något en 16-åring ska vara med om." Sa han faderligt. Nova hade ingen aning om hur Owen mått efter incidenten. Det var inget han känt att hon varit gammal nog för att förstå.

"Om du inte vill lyssna på mig så lyssna på din pappa. Han har rätt. Vad som hände där…" Liv suckade. "När du är myndig kan jag inte stoppa dig men tills dess så kan du glömma att du åker dit" sa Liv och reste sig upp från fåtöljen. "Men ååh!" röt Nova. "Jag hatar er!" skrek hon och gick argt och högljutt upp för trappen. Liv suckade och la handen för pannan.

Owen kollade efter Nova helt mållös. Han hade så svårt att förstå dessa humörsvägningar. Fast på senare tid hade det mest varit tjurighet. Casper kom in i rummet efter att antagligen blivit förvåna av de arga rösterna. Den stora rottweilern kollade mot Owen innan han trippade upp för att följa efter Nova. Owen gick upp till Liv och gav henne ett leende. "Det går över."

Liv suckade. "Jag hoppas det…" mumlade hon. Hon orkade inte med de ständiga bråken och trotsigheten Nova höll på med.

--

Nova hade ställt klockan på att ringa kl 01:00.Hennes vän hade hjälpt henne med att boka en flygbiljett till Costa Rica då hon som 16-åring inte kunde boka en själv. Nova var egentligen färdig att åka. Väskan stod packad vid sovrumsdörren, hon var sminkad och behövde egentligen bara klä på sig. 
Hon smög ljudlöst ner för trappen med sin stora ryggsäck. Hon hade redan ringt och bokat en taxi som skulle ta henne till flygplatsen så det var redan klart men hon behövde pengar. Nova smög in i köket och fram till hennes mammas väska. Koden kunde hon. Tyst smög hon sig ut och stängde dörren bakom sig för att sedan hoppa in i taxin som redan stod utanför.

Planet gick i tid men hon fasade för den 15h långa resan. Som tur var fanns det en TV på sätet framför så tiden gick ändå relativt snabbt. 

Väl framme i Costa Rica lyckades hon snabbt få tag på en kvinna som kunde flyga henne med sin helikopter till Isla Nublar. Givetvis undrade kvinnan vad hon skulle göra där och Nova hittade på en lögn om att hon hade ärenden där. Kvinnan fick tillräckligt med pengar av Nova för att inte ställa några fler frågor. Hon förstod ju att Nova ljög.

Framme på ön klev hon ur helikoptern med sin väska och tackade kvinnan som hade lovat att även hämta henne. Nova behövde bara ringa. Hon vände sig om mot anläggningen och började gå. Det var låst… Ingen verkade vara här.

Derek kunde inte påstå att han hatade sitt jobb. Tvärt om så var det ett av de bästa jobben han haft. Okej, han hade haft två jobb. På en snabbmatskedja och sen detta. Han började som volontär för att stoppa tjuvskytte i skogarna, men så fort han fick detta erbjudande så kunde han inte tacka nej. Dinosaurier hade aldrig intresserat honom särskilt mycket. Visst var det spännande. Men de hade funnits så länge nu. Det var inget speciellt med det.

Derek hade på sig en marinblå skjorta som stoppats in i ett par svarta jeans. Han hade sitt vapen hängandes över axeln med sömnmedel och en kniv hängandes vid jeansen. Han satt i ett träd ute i skogen och kollade ut över området. Att vara inne i själva frizonen var egentligen inte rekomenderat, men det fanns inget härligare än att ligga flera meter ovanfrån marken på en stor gren så man såg ut över slätterna. Det fanns inga flygande dinosaurier längre, tack och lov. Och det var inte särskilt många som kunde klättra. 

Derek tog upp sin mobil och såg att närmaste rovdjur var flera kilometer ifrån honom. Det var ingen som ägde djuren, men hans organisation chippade djuren för att hålla koll på dem. Det var framför allt köttätarna som var mest intressanta för jägarna. 

Det fanns två T-rex och åtta raptorer. Det var de enda köttätarna på ön. Derek var fascinerad över respekten djuren visade för varandra. Ingen av köttätarna dödade för att leka, de dödade bara när de ville äta. Det behöll en perfekt balans i ekosystemet. Derek hörde hur hans comradio brusade till men ingen sa något. Han höll fokus på bruset, men fortsatte stirra ut över gräsområdet samtidigt.

Nova gick runt anläggningen något frågande. "

Hallå?

" sa hon och kollade in genom glaset. Inte en själ var där. Hon slängde upp ryggsäcken så den låg ordentligt på ryggen innan hon började vandra vidare mot de andra byggnaderna. Tomt även där. Hon funderade en stund. Var det alltså helt tomt från folk här? Hon visste inte om hon gillade eller ogillade idén att vara ensam på en ö full av dinosaurier som, om de ville, lätt kunde ha ihjäl henne och äta henne till lunch. Nova suckade och började vandra vidare ut mot slätterna. Hon hoppades i alla fall på att få se någonting. Tänk så var dinosaurierna också borta? Nej… Det kunde hon inte vara möjligt. Eller? Nova ryckte bekymmerslöst på axlarna. Hon var knappast den rädda typen egentligen. Hon hade ju trots allt en kniv med sig. Det är ju i alla fall bättre än ingenting tänkte hon innan hon började vandra mot en stor port. 

Väl framme vid porten inser hon att den är låst. Hon backar bakåt lite innan hon ser en trappa som leder upp på platån ovan muren. Hon går upp och spanar ut över de öppna slätterna. Nova skrattade högt när hon fick syn på en livs levande dinosaurie där ute på andra sidan. Det var inte bara en… Det var säkert ett 30-tal!

Derek ställde sig upp i trädet för att kolla mellan grenarna. Träden var väldigt nära varandra så man kunde utan problem hoppa från ett till ett annat, om man inte var rädd för att ramla 10 meter ner.  Han tog ett djupt andetag innan han tog ett långt hopp över till nästa träd, närmare slätterna. Några brachiosaurus var väldigt nära honom när han nådde till ett träd precis bredvid slätten. Han satte sig längst ut på en av de tjocka grenarna och visslade lite så någon skulle lägga märke till honom. En av dinosaurierna kollade frågade mot honom och han log för sig själv.
"Ännu en tråkig dag, eller vad säger du?" Sa han på spanska, fortfarnade leendes. Dinosaurien gav ifrån sig ett lågt mullrande ljud innan den försvann iväg med resten av flocken. Sakta, de var inte särskilt snabba dom här djuren. Det var ju inte som att de hade bråttom heller.

Derek kollade ner på sin mobil igen och såg att ingen av köttätarna verkar rört sig. De hade tagit av chippet många gånger och ingen hade vågat gå nära dem utan att söva dem först. Det hade funnits folk som jobbade på Jurassic World som kunde gå nära dem, och Derek hade hört att vissa till och med klappat dem. Han önskade han kunde få den tilliten av någon av djuren i framtiden.

Comradion brusade till igen, men denna gång hördes en röst.
"Derek? Det är någon vid muren. Personen är farligt nära porten som har lagt av. Teknikerna försöker fortfarande få låset att fungera, men det kan nog ta flera timmar. Personen lär vara inne i området när som helst och det kan vara en jägare. Kan du kolla upp det? Du är närmast." Derek suckade.
"Jag som hade det så mysigt här." Sa han skämtsamt till Afonso i comradion. Det tog några sekunder innan Afonso svarade med ett skratt.
"Du kan leka apa i träden någon annan gång. Ner och stoppa den här personen nu. Vad den än är ute efter ska den inte in i området."

Derek svarade inte och började smidigt klättra ner för trädet för att ta sig ut på slätten och gå förbi de stora dinosaurierna. Han var inte särskilt rädd för att bli nertrampad av de stora, fredliga djuren. De hade lärt sig att ha honom runt sig.

Nova tog ett djupt andetag och njöt av vad hon såg. Det var nog det vackraste hon sätt på länge. Hon kollade sig sedan omkring efter ett sätt att ta sig ner från muren på andra sidan. Muren var ganska hög men hon kunde inte hitta någon form av trappa ner vilket kanske var förståeligt. Lite längre bort såg hon en lite mindre port som var som inbyggd i muren. Hon sprang fort ner för trappen och bort mot den lilla dörren. Den var öppen! Långsamt öppnade Nova dörren och klev igenom den. Hon kollade sig en och annan gång över axeln men hon såg inte skymten av någon. Hon stängde sedan dörren bakom sig och började vandra över fältet.

Derek försvann in i skogen för att klättra upp för ett av träden och hoppa mellan träden så gott det gick, närmare och närmare muren. Han hade ingen aning om vart denna person var, men han var tvunen att hitta denne snart. Tjuvjägarna hade varit lugna på senare tid, därför kändes det som att det kunde komma en våg av tjuvjägare snart. 

Derek var tre meter upp i träden och stannade när han fick syn på någon som kom gående en bit ifrån. Han drog av sig vapnet och riktade mot personen som knappast såg honom uppe i träden. Han sänkte vapnet när han såg att det var en ung tjej. De flesta tjuvjägare var uteslutande män, och hon såg inte ens ut att vara från Costa Rica. Han höjde vapnet och stirrade genom kikarsiktet för att se närmare på henne. Hon gick rätt mot de stora dinosaurierna, som var ganska långt ifrån dem nu. Hon var bara några meter ifrån honom när han valde att hoppa ner från trädet, fortfarande med geväret riktat mot henne.
"¿Qué haces aquí? Este no es lugar para cualquier persona!" Sa han utan att sänka vapnet.

Nova vandrade obekymrat över fältet och bort mot skogsbrynet. Hon plockade fram en kikare från sin ryggsäck och kollade bort mot dinosaurierna. Ett stort leende letade sig upp på hennes ansikte men det försvann snabbt när en man från ingenstans dök upp bredvid henne. Han ropade någonting på spanska och riktade ett vapen mot henne vilket fick henne att reagera med att dra sin lilla kniv som satt i hölstret på hennes byxor. "Jag fattar inte vad du säger!" sa Nova högt och förvirrat samtidigt som hon stod i en försvarsposition men kniven dragen.

Derek siktade vapnet redo för att skjuta när han såg hur tjejen drog fram en kniv. Hon pratade engelska. Hon förstod inte spanska.
"Släpp kniven!" Sa han argt på engelska och gick närmare med vapnet riktat mot henne. Det var ju "bara" sömnmedel, men grejen var att en sådan spruta gjorde en t-rex groggig. Två stycken sövde en t-rex i en timme. Får en människa den i sig så är det livshotande.
"Vad gör du här? Detta är en frizon för vilda djur. Du har ingen rätt att vara här."

"Släpp ditt vapen så släpper jag kniven" röt Nova utan att röra en fena. Hon kollade argt på killen framför henne. "Vad gör du här?" frågade hon sedan. Om ön nu var en frizon för vilda djur både ju han inte heller vara här.

Derek blev arg på främlingen. "Jag jobbar för Wildlife protection association. En organisation som jobbar för att stoppa tjuvskytte. Och du är farligt misstänkt nu." Han sänkte vapnet i hopp om att hon ska släppa kniven. "Vad gör du här?"

Nova sänkte kniven när killen framför henne sänkte sitt vapen. "Jag.. Eh.. Jag kommer från organisationen World Animal Protection. Jag är här för att kolla till… Dinosaurierna" sa hon och kollade ut över fältet på dinosaurierna som stod en bra bit bort. Hennes lögn var oerhört dålig men hon kunde ju knappast berätta att hon rymt hemifrån, rest i nästan ett dygn för att komma hit utan att ha en aning om vad som väntade.

Derek rynkade pannan åt tjejens ord. "Om det hade stämt så hade jag vetat att du skulle komma. Och du skulle knappast komma utan vapen." Derek tog en paus. Hade hon vart skytt så hade hon ju också haft vapen. "Vem är du här med? Och sluta ljuga. Du är inte från WAP."

Nova suckade. Hon himlade med ögonen och la armarna i kors. "Jag heter Nova. Jag är här… Själv" sa hon utan att kolla på främlingen som stod framför henne.

Derek sträckte lite på sig. "Okej, Nova. Det är farligt här ute för en ensam flicka. Vi måste tillbaka." Sa han och gick fram till henne för att greppa tag om hennes arm och mer eller mindre dra henne mot muren.

Nova slog sig fri och fick åter igen tag i kniven. "Kalla mig inte för flicka" sa hon hotfullt medan hon stod med kniven riktad mot killen som försökt ta tag om henne.

Derek lyfte händerna när kniven riktades mot honom. "Okej. Ta det lugnt. Ta ner kniven så ska jag hjälpa dig säkert härifrån."

"Jag behöver inte din hjälp" fräste hon och stoppade undan sin kniv. "Jag har inte tagit mig hela vägen hit för att bli förd till säkerhet av en mansgris" sa hon surt och rättade till ryggsäcken för att sedan börja gå vidare.

Derek stönade till stött av hennes ord. "Jag kan inte låta dig gå runt här! Det är farligt för både dig och djuren. " ropade han argt. Han ryckte till när hans mobil pep till. Han tog upp den för att kolla på skärmen. "Hey! Stanna! Du kan inte gå dit!" Sa han och sprang efter tjejen.

Nova stannade och himlade med ögonen. "Men vaad är ditt problem" stönade Nova fram på ett sätt som bara tonåringar kan och gjorde en gest som tydde på att hon var besvärad. "Låt mig sköta mitt så låter jag dig sköta ditt. Du behöver inte oroa dig för att jag ska skada djuren. Hade det varit mitt mål hade jag inte kommit hit med endast en rostig liten kniv. Dinosaurier fascinerar mig och har gjort enda sedan jag var liten och min pappa berättade om hans och mammas äventyr med dinosaurier. Låt mig bara va" sa hon och började åter igen att gå.

Derek försökte hyscha tjejen medan hon pratade men utan att det hjälpte. Han hörde hur det pep snabbare på mobilen och han kollade ner för att se att målet flyttats från 1 km till 500 meter ifrån dem. "Håll käften och in i skogen om du inte vill dö." Sa han argt och gick själv med snabba steg in i skogen för att hoppa upp på en av de tjocka grenarna och dra sig upp. "Kom igen!" 250 meter.

Nova kollade förnärmat på killen. "Säg inte åt mig att hålla käften! Vem tror du att du är?" Hon gick raskt efter honom men inte av den anledningen han ville. Fick hon tag i honom var han illa ute. "Kan du svara mig?" fräste hon.

"UPP I TRÄDEN!" Vrålade han. Ett högt raptorskri hördes bara några meter ifrån dem. Derek höjde sitt  vapen och sköt mot djuret som var bara 10 meter ifrån den främmande kvinnan. Djuret föll ihop på marken med ett vrål och två andra raptorer tvärnitade för att fokusera blicken på Derek. Han siktade vapnet mot dem och andades fort. "Rör dig inte." Beodrade han tjejen. Hade hon försökt hoppa upp i träden nu hade det bara blivit värre. Ledar-raptorn med blåa ränder på sidorna gav ifrån sig ett argt, ljust vrål mot Derek medan den cirkulerade platsen. Den andra raptorn stod stilla och stirrade upp på honom också.

Ledaraptorn fokuserade tillslut blicken på flickan och la huvudet på sne medan näsborrarna vidgades extra mycket för att få in hennes lukt. Ett lågt, kurrande ljud lämnade raptorns hals och hon tog några steg närmare flickan. Derek gav ifrån sig ett högt, varnande vrål mot dinosaurien som genast backade några steg för att vråla tillbaka mot Derek.

Nova hann inte upp i träden utan stannade upp och frös fast när hon såg raptorerna så nära henne. Det var någon form av skräckblandad förtjusning. Hon hoppade till när Derek sköt den ena raptorn. Det såg ut att vara sömnmedel men om det inte var det skulle han åka på rejält med stryk. Nova kollade på raptorn som stod framför henne. Hon la märke till färgen och täckningen på raptorn. "Blue" sa hon lugnt. Det måste vara Blue. Nova log. "Tyst!" fräste hon mot killen som satt i trädet. "Hon kommer inte göra mig illa" sa Nova. Visserligen var hon inte direkt säker på att raptorn inte skulle attackera men att skrämma den gjorde knappast situationen bättre.

Derek stönade till av förvirring och irrititation. "Är du helt jävla dum i huvudet? Rör dig inte, dom kommer döda dig." Väste han tillbaka, fortfarande med vapnet riktad mot ledaren. Raptorn hade blicken på Nova och fortsatte kurra. Derek hade aldrig hört det ljudet tidigare, det lät som en katt som kurrade. Han visste inte hur han skulle tolka det. Raptorn sträckte fram huvudet och tog några steg närmare tjejen. De var bara 5 meter ifrån varandra. Ett hopp från raptorn så skulle flickan vara död.

Derek kunde inte ta risken. Han siktade och sköt mot raptorn, men missade med några centimeter så pilen hamnade precis vid raptorns fot. Ledaren hoppade till ilsket och vrålade minst likt argt åt Derek, innan hon vände sig om och sprang fort från platsen tillsammans med den andra raptorn. Den sovande raptorn låg kvar och var djupt i sin dvala.

"Men din idiot!" röt Nova när raptorerna sprungit iväg. "Du säger dig jobba för en organisation som skyddar dinosaurierna men du kan ingenting om dem!" fortsatte hon. "Blue skulle inte skada mig!" Nova var så arg att hon kunde känna hur det kokade inom henne. Hon hoppades innerligt på att killens idiotiska agerande hade fått rapoterna att bli mer aggressiva mot henne nästa gång de såg henne.

Derek ignorerade tjejens arga ord och kollade på sin mobil för att konstatera att de två raptorerna sprang ifrån dem. Derek hoppade ner från trädet och gick fram till tjejen för att ställa sig mitt emot henne.
"Jag har jobbat här i ett år. Du är bara en barnunge som tror du kan traska in och klappa dinosaurier för att dina föräldrar läste sagor för dig om hur söta dom var." Väste han och vred på sig för att hänga vapnet över sin axel och gå fram till den sovande dinosaurien. Han satte sig på huk och drog ut pilen för att bryta av spetsen mot en sten och sen stoppa den i fickan.

Nova blev ännu mer arg av hans ord. "Sagor om hur söta dom var? Jag kan tala om för dig att de berättat mer än så. Som dotter till före detta raptor- och T-rextränare tror jag att jag har någorlunda koll" fräste hon argt och rättade till sin ryggsäck.

Derek la huvudet på sne och studerade kvinnan uppifrån och ner. "En riktig jävla prinsessa då alltså." Sa han retfullt.

Nova gav killen en hotfull blick. "Kallar du mig prinsessa en gång till kommer du att sluta upp precis som den där raptorn" fräste hon.

Derek himlade med ögonen och satte händerna mot sina höfter för att stirra mot Nova. "Så exakt vad är ditt mål här? Kolla på lite dinosaurier och sen gå? Eller skickade dina såkallade dinotränare till föräldrar hit dig på något uppdrag?"

Novas uttryck förändrades. "De vet inte om att jag är här. De kommer döda mig när jag kommer hem" mumlade hon. "Jag har ingen plan. Jag ville åka hit och uppleva vad mamma och pappa pratat om" sa hon sedan med en bekymmerslös ton.

Derek kollade under tystnad mot Nova  innan han kollade ut över slätterna. "Kom. Jag tror ännu inte på ett ord du säger så jag skiter i vad du tror dig veta om dessa raptorer. Men om vi stannar för länge vid henne.." Sa han och nickade om den avtuppade raptorn. "Så kommer dom komma tillbaka och lär inte vara glad på någon av oss." Han vandrade ut mot det öppna landskapet och kastade en blick över axeln för att se om hon följde efter.

Nova himlade med ögonen. Hon satte sig sedan på knä bredvid den avtuppade raptorn. "Förlåt" sa hon och smekte henne över halsen. Nova reste sig upp och gick långsamt efter killen. "Du förstörde allting. Blue skulle aldrig attackera mig… Men nu litar hon förmodligen inte på mig" ropade hon surt efter killen. Han verkade inte förstå någonting. Vad gjorde han ens här?

Derek kastade en blick bak mot Nova. "Det är en raptor. Varför skulle den lita på en främling?"

"För min pappa tränade henne. Såg du inte? Hon va inte ett dugg aggressiv mot mig" sa Nova surt.

Derek stannade och vände sig mot Nova. "Den enda mannen som lyckats träna raptorer någonsin är Owen Grady."

"Well, Nova Grady" sa hon och sträckte fram sin hand som för att hälsa. "Min mamma är Liv. Hon tränade T-rexen. Jag är döpt efter henne" sa Nova och gick utan att kolla på honom.

Derek stod stilla och bara stirrade efter Nova under tystnad. "Har T-rexen ett namn?" Sa han roat.

Nova himlade med ögonen. "Ja" svarade hon sedan drygt och fortsatte gå. Hon började verkligen irritera sig på killen som mer eller mindre förstört alltihop.

Derek sprang ikapp tjejen och gick bredvid henne under tystnad. "Du sa att de inte visste att du var här. Rymde du hemifrån?" Han uttalade de sista orden med en smått hånande ton, som att hon var ett barn. 

Derek sträckte fram handen framför Nova för att hon skulle stanna. "Schh." Sa han och stirrade ut över slätten. Marken skakade och han såg i horisonten hur några djur kom springande emot dem. "Gallimimus." Sa han och stirrade fram mot djuren som var väldigt långt ifrån dem, men var påväg emot dem. "Kom". Sa han och tog tag om tjejens hand för att dra med henne in i skogen igen. "Det är över 100 stycken. De är inte så stora men tro mig, du vill inte bli nertrampad av dem."

Nova himlade åter igen med ögonen. "Ja. Är du döv" sa hon drygt och plockade fram sin mobil. Hon hade flertalet missade samtal men ingen täckning just nu. Inte för att hon skulle ringa upp sina föräldrar i vilket fall. Hastigt rycktes Nova med när främligen tog tag om hennes hand. Väl inne i skogen stannade de upp och Nova plockade fram sin kikare. De närmade sig fort. Hon log av åsynen. "Du sa aldrig vad du hette" da hon sedan kort som för att prata vidare men samtidigt visa att hon va sur.

Derek kollade mot tjejen som talat men kollade sedan upp mot träden. "Derek." Sa han kort innan han tog ett skutt för att greppa tag i en av grenarna och hasa sig upp. Han flinade ner mot tjejen innan han försvann ut på grenen för att kunna hoppa till nästa träd och ta sig ännu högre upp. Det högsta han varit var 15 meter upp. Grenarna blev smalare och smalare ju högre upp man kom, och visste man inte hur man klättrade kunde man ramla redan längst ner. Men det var ju inte direkt något smärtsamt att falla två meter.

Nova flinade retfullt och hoppade enkelt upp i ett av träden. Hemma i trädgården fanns det flertalet träd som hon klättrat i som barn så hon var inte helt ovan vid att klättra i träd även om dessa nu var betydligt högre. Hon vill inte gärna följa efter Derek hela vägen upp så hon stannade på den nedersta grenen.

Gallimimushorden susade förbi dem i rasande fart. Derek satte sig på huk i grenen och studerade dem när de sprang förbi. Hans ansiktsuttryck ändrades drastiskt när han insåg att de såg rädda ut. "De springer från något. " Sa han mest för sig själv och tog upp mobilen för att se vart raptorerna och de två t-rexar som fanns kvar befann sig. Alla var flera kilometer bort. Förutom en. "Vi har tappat kontakten med en av de stora köttätarna. Den har inte på sig trackern. Gå högre upp i träden." Sa han beordrade och hoppade högre upp själv. Han kollade ner på Nova. "Det finns två t-rex. Tänker inte låta dig utforka om just denna var din mammas knähund."

Nova kollade fascinerat på dinosaurierna som sprang förbi men hennes ansiktsuttryck förändrades ganska snabbt av Dereks ord. Hon gjorde som han sa och klättrade högre upp i trädet tills hon kom ikapp Derek. Hon svalde oroligt. "En t-rex alltså…" sa hon sedan lite skakigt.

Derek nickade och kollade upp i träden. "Vi måste upp minst 10 meter. Det är hanen som är på väg hit och han är 6 meter hög." Derek hoppade upp till nästa gren och kollade ner mot Nova. "Om prinsessan inte är höjdrädd." Sa han hånfullt, lite för att hon skulle skynda sig också.

Nova gav Derek en sur blick innan hon fort började klättra upp för att hinna upp före honom. Hon var heller inte jättetaggad på idéen att en 6 meter hög t-rex var på väg mot dem.

Derek flinade när Nova hoppade förbi henne. Ett högt vrål hördes en bit ifrån dem. T-rexen var nära. Derek fortsatte upp i träden och stannade när han tyckte sig vara tillräckligt högt upp. T-rexen uppenbarade sig ute på fältet. Derek höll andan medan han kollade på den stora besten som var ganska långt ifrån dem. Han lutade sig mot Nova.
"Det finns en hona och en hane. De försökte få dem att para sig men honan var inte så pepp på det och rev hanen väldigt hårt." Sa han och pekade mot djuret som hade ett stort rivsår över ansiktet. "Jag antar att det är honan som är den din mamma lekte med." Han trodde fortfarande inte på att detta faktiskt var Owen Gradys dotter, men han orkade inte tjafsa.

Derek tog upp comradion för att prata spanska. "T-rexhanen har tappat chippet. Den är 500 meter från huvudporten."

Nova fokuserade blicken på den enorma varelsen som var på lämpligt avstånd ifrån dem. När nog för henne att se men långt bort nog för henne att vara i säkerhet. Nova fnös. "Lekte med? Pappa berättade om hur de använde Nova för att stoppa indominous som tagit sig ut från sin inhägnad" sa hon nostalgiskt. "Mamma vill aldrig prata om deras tid här… Hon anser väl att det inte är något jag bör veta" sa hon innan hennes tankar flög iväg. Hon skakade på huvudet och sneglade på killen bredvid henne.

Derek log snett mot Nova. "Hur gammal är du egentligen?" Det brusade till i radion.
"Roger that. Vi skickar ut ett team för att söva honom och chippa om honom." Det var Valentina som svarade. Kort efter kom Afonsons röst. "Hittade du inkräktaren?" Derek sneglade mot Nova och tryckte för att prata. "Hon påstår sig inte vara tjuvskyttare utan ska tydligen vara dotter till Owen Grady, om du kommer ihåg honom. Det stod i dokumenten att han tränade raptorerna." Tystnad. "Och det tror du på?" Svarade Valentina hålfullt. Derek skakade på huvudet trots att ingen hörde dem, fortfarande med blicken fäst på Nova. "Jag försöker ta henne till huvudkvarteret så får vi kolla upp det. Jag tänker inte låta henne springa iväg själv."

Allt sades på spanska så Nova antagligen inte förstod. Hon uppfattade väl att han sa hennes pappas namn om hon verkligen lyssnade.
"Gör så. Var försiktig." Svarade Afonso. Derek stirrade bort mot T-rexen som sprang efter horden av de små dinosaurierna. 
"Följ efter mig. Det är inte långt till huvudkontoret. Håll dig nära mig och tänk inte ens tanken på att springa iväg. Vågar du hoppa mellan träden?"

Nova fnös åt Dereks kommentar. "16" svarade hon kort. Hon tyckte inte om hans kaxiga attityd över huvud taget. När komradion drog igång och Dereks svarade personerna i andra änden sneglade hon mot honom. Hon hörde att han nämnde hennes pappas namn men hon ifrågasatte ingenting. Hon riktade åter igen blicken mot t-rexen. Nova fnös åter igen. "Klart jag vågar men jag tänker inte följa med dig till huvudkontoret. Jag är ledsen men jag litar inte på dig och dina… Vänner" sa hon drygt och misstänksamt.

"Vi tänker inte skada dig om det är det du tror. Om du följer med mig så kan jag ge dig allt du behöver för att se mer av ön. Även tid."

Nova kollade misstänksamt på Derek men vad hade hon att förlora? Hon skulle inte klara sig själv på ön allt för länge utan någons hjälp ändå. Hon var ju inte inställd på att den nästan skulle vara helt öde. "Fine" sa hon och inväntade Derek att hoppa först.

Derek log och hoppade till nästa träd. "Hoppa bara på samma grenar som mig." Sa han pappigt och fortsatte hoppa från träd till träd. De hoppade runt i fem minuter innan han stannade för att klättra ner för trädet och vandra till fots genom skogen. 
"Det är här framme." Sa han och ganska snart nådde de fram till en lucka som ledde ner till marken. Han böjde sig ner och drog upp dörren i marken och började klättra ner för stegen. "Stäng luckan efter dig." Sa han innan han hoppade ner på golvet och började gå genom korridoren. Det var en bunker som organisationen tagit över för att ha som huvudkvarter nära dinosaurierna. Derek gick fram till den ensamma dörren och öppnade den för att kliva in i ett rum fullt av datorer. Det var fem personer i rummet som alla kollade mot honom när de klev in genom dörren. 

"Vad gör hon här?" Derek kollade mot Mia som kom med arga steg fram till honom och uttalat orden på spanska. Derek kastade en blick bak mot Nova och mötte sedan Mias blick. "Hon påstår sig vara barn till Owen Grady. Jobbade inte du med honom?" Fortsatte han på spanska. Mias ansiktsuttryck förändrades medan hon studerade tjejen framför sig. 
"Nova?"

Nova hoppade lätt efter och landade på grenarna som Derek hade hoppat på. Väl framme vid luckan kollade hon skeptiskt på honom men hon beslöt sig för att faktiskt lita på honom. Nova gick en bra bit bakom Derek. Försökte han med något så hade hon ett försprång. När Nova klev in i huvudkontoret chockades hon av mängden teknologi som fanns där inne. Det såg oerhört proffsigt och välutvecklat ut. Hon kollade sig omkring men fäste sedan blicken på kvinnan som uttalat hennes namn. "Ja?" sa hon skeptiskt. Hon hade aldrig sett kvinnan förut.

Derek kollade mellan kvinnorna. Ja, hon hade sagt rätt namn i alla fall men det bevisade väl inget. "Har du något id?" Frågade Derek Nova. Om hon tagit sig från USA så måste hon ju ha något pass . Mia sken upp som en sol. "Du har Owens ögon. Och allt annat bara skriker Liv. Det är hon." Derek bet ihop. "Jag vill ändå se ID"

Nova kollade fram och tillbaks mellan kvinnan och Derek. Hon himlade med ögonen och rotade fram sin plånbok som låg i den stora ryggsäcken. "Här" sa hon och sträckte fram sitt ID. "Du känner mina föräldrar?" frågade hon sedan kvinnan. Hennes röst förändrades och blev mjuk när hon tilltalade henne.

Derek tog emot idt och kollade mellan Nova och bilden. Han gav med sig och gav tillbaka kortet. Mia nickade intensivt. "Jag jobbade som sekreterare när Owen och Liv jobbade här. Jag kommer ihåg första dagen de träffades här. Alkohol är en stark drog fick de lära sig den hårda vägen dagen efter…" Sa hon skämtsamt. Derek skrattade till. Han hade gärna undvikit att höra en sån historia om sina föräldrar. Mia vände på sig och gick fram till en comradion på bordet för att säga på spanska att de inte längre behövde oroa sig för inkräktaren. Derek himlade med ögonen och la ifrån sig vapnet. Mia vände sig mot Nova igen. "Jag bestämmer för denna grupp nu. Vårat jobb är att se till så inkräktare inte tar sig in och dödar djuren. Det är tyvärr vanligt med tjuvskyttar kommer in och hugger av horn, klor, tänder och ibland till och med skär av hud för att sälja på svarta marknaden."

Nova rynkade på näsan åt kvinnanss korta berättelse om hur hennes föräldrar träffades och tog emot till ID-kort som hon sedan stoppade tillbaka i plånboken. Hennes blick följde kvinnan. "Jag kan hjälpa er" utbrast Nova. "Vad kan jag göra?" sa hon ivrigt och släppte ner ryggsäcken på golvet.

Derek skrattade högt åt tjejens uttalande medan han slog sig ner i en av stolarna. Mia log mjukt mot Nova. "Du måste vara över 18 för att jobba för oss. Vad gör du ens här, Nova? Vet owen och liv att du är här?"

Nova slängde en arg blick mot Derek. Hon vände sig sedan mot kvinnan och suckade. "Kom igen! Jag kan hjälpa er. Jag lovar att Blue visste vem jag var. Jag är en tillgång. Kom igen" sa Nova vädjande utan att svara på kvinnans frågor. Det kändes så lustigt att kvinnan verkade veta precis vem Nova var när Nova inte hade en aning om vem hon var. Hennes pappa hade inte pratat så mycket om hans kollegor. Han hade väl nämnt någon någon gång men inte så att Nova kunde placera dem om hon såg dem.

Derek grävde i en av lådorna för att ta fram ett paket kakor och började äta på dem medan han lyssnade på konversationen. Mia log tålamodigt mot Nova. "Jag är ledsen, Nova. Om du är här utan dina föräldrars tillåtelse så måste jag kontakta dem. Det är för farligt. Jag kan inte låta dig gå nära raptorerna. Vi kan inte vara säkra på att de inte skadar dig." Derek gav ifrån sig ett "mhhm"-ljud för att hålla med det Mia sa.

Nova blängde ännu surare på Derek som höll med Mia. "Snälla… Snälla. Jag ber dig verkligen. Kontakta inte mina föräldrar. De skulle döda mig" sa Nova vädjande.

"Nova. Jag tänker inte ha ansvar för din död." Sa Mia argt. Hon suckade och drog handen över ansiktet. Derek sneglade mot Nova. "Exakt vad är det du vill göra här?" Frågade han innan han stoppade en till kaka i munnen.

"Du kommer inte ha ansvar över min död! Dör jag så är det helt på mig. Inte för att det kommer hända" sa Nova argt och la armarna i kors. "Om du känner mina föräldrar vet du att jag inte kommer ge mig" fortsatte hon.

"Och du tror på allvar att Owen och Liv kommer se det på det viset?" Svarade Mia allvarligt. Derek reste sig upp och ställde sig bredvid Mia. "Jag kan visa henne runt lite. Så fort T-rexen är chippad så håller vi koll på alla köttätare." Mia sneglade mot Derek. Han log snett tillbaka mot henne. "Hon kan följa med och kontrollera stegasaurus-äggen. Vi klarar oss." Mia skakade på huvudet och fokuserade blicken på Nova.

"Jag förstår att jag inte kan göra något för att stoppa dig. Därför måste jag ringa polisen för att hämta upp dig." Sa hon allvarligt och drog upp mobilen redo för att ringa.

Nova kollade chockat på kvinnan som plockade fram sin telefon för att ringa polisen. Snabbt slängde hon upp ryggsäcken på ryggen och började springa. Nova var oerhört snabb och hon hade sina år i friidrotten att tacka för det. Snabbt och smidig klättrade hon upp för stegen och öppnade luckan. Hon tyckte att hon hörde någon bakom sig men det fanns ingen tid att ta reda på vem det var. Hon sprang mellan träden för att komma djupare in i skogen.

"Nova!" Ropade Mia efter henne. Derek kollade förvirrat efter tjejen i några sekunder men tog ganska snabbt upp farten för att springa efter henne. Hon var mycket snabbare, vilket förvånade Derek oerhört mycket. Han lämnade bunkern och såg en skymt av Nova mellan träden. "Nova, vänta!" Ropade han medan han sprang efter henne med all sin kraft.

Nova sprang långt och länge innan hon vände på huvudet för att se Derek komma närmare. Vad hon inte såg var en rot som stack upp ur marken som hon snubblade över. Nova stönade till av smärta när hon föll till marken och rullade ner för en sluttning. Hennes ryggsäck åkte av och hon förlorade medvetandet gör en kort stund.

"NOVA!" Ropade Derek utan att tänka på att det kunde locka till sig dinosaurier. Han sprang ner för sluttningen för att huka sig ner bredivd tjejen. "Nova?" Sa han oroligt och försökte kontrollera så hon inte var skadad, men han var dålig på att se sådant på människor. Dinosaurier var enklare.

Nova stönade till när hon började återfå medvetandet. Hon hade slagit i huvudet i något. När hon slog upp ögonen och fick se Derek kravlade hon snabbt ifrån honom. Hon försökte resa på sig för att fortsätta springa men hennes ben bar henne inte.

Derek reste sig upp. "Vänta, Nova. Jag vill bara hjälpa dig. Är du skadad? Har du ont?"

Allting snurrade men hon försökte resa sig upp en gång till utan att lyckas innan hon gav upp. "Jag mår bra. Låt mig vara" sa hon trött och la handen på sitt bakhuvud. Hon blödde. Inte mycket men nog hade hon slagit i huvudet. Hon kravlade sig bakåt ännu mer för att kort komma undan men hon förlorade snart medvetandet igen.

Derek suckade och hukade sig ner bredvid Nova för att lyfta hennes huvud och kolla på såret. Det var inget allvarligt men hon hade antagligen fått hjärnskakning. "Döda mig inte för detta." Mumlade han innan han drog fram ett bandage från sin ryggsäck och började linda in hennes huvud för att blödningen inte skulle bli värre. Hon var fortfarande borta, så han stabiliserade väskan och geväret på sin rygg och böjde sig sedan ner för att plocka upp Nova från marken. Hon var inte särskilt tung så det gick enklare än vad han hade trott. Han började vandra bort från platsen för att vandra ännu längre bort från bunkern. Han gick i säkert 10 minuter innan han nådde fram till den plats som var hans mål. Han la försiktigt ner Nova på marken och började putta iväg löv så en ny lucka uppenbarade sig.

Ett vrål som snarare lät som en bebis som skrek hördes en bit ifrån honom. Han höjde blicken för att se en ensam liten stegosaurus komma gåendes emot dem. Den skrek efter sin mamma. Den var nyfödd. Derek stirrade mellan träden för att se om mamman var i närheten. "Hej lille vän." Sa han försiktigt. Djuret fortsatte ropa efter sin mamma. Derek tog upp gps:en och kastade en snabb blick på Nova innan han började söka upp vart alla stegosaurusar var. Dom var minst flera kilometer därifrån. Totalt 11 stycken. 

Bebisen, som inte var större än en labrador, kom fram och kollade trött ner på Nova som låg på marken. Den gav ifrån sig ännu ett gällt skrik, rätt mot Novas ansikte.

Nova slog upp ögonen och skrek till när hon möttes av ett dinosaurie ansikte mitt framför nästan på henne. Hon satte sig upp och kollade fram och tillbaka mellan Derek och dinosaurien. När hon lugnat sig och hämtat andan kollade hon sig omkring. "Vart har du tagit mig?" frågade hon förvånat. Hon kände inte igen sig.

Den lilla dinosaurien trampade oroligt baklänges av tjejens skrik. Derek hyschade Nova. "Det är bara jag som känner till den här bunkern. De byggde massa bunkers i Jurassic World för att folk som patrullerade området skulle ha någonstans att sova, men denna blev bortglömd. Du måste dricka något och äta något. Jag tror du kan ha fått hjärnskakning."

Derek reste sig upp för att gå försiktigt fram mot dinosaurien. Han satte sig på huk framför den och sträckte fram handen för att låta den nosa på den. Den nafsade lite efter hans hand och gav ifrån sig ett ljud som han tolkade som att den kände sig tryggare. Han log lite för sig själv och reste sig sedan upp för att gå till bunkern och öppna dörren. "Kom igen, ner med dig." Sa han till Nova. Det var en stege ner precis som den förra, men detta var bara ett rum, som ett skyddsrum från atombomber med sängar och hyllor fyllda med vapen och mat.

Nova ignorerade helt den lila dinosaurien och tog sig ner i bunkern. Hon höll handen mot sitt huvud och plockade fram en AK47a som låg bland vapnen. Hon tog med sig den till sängen och la sig ner. Allting snurrade fortfarande.

Derek kollade efter tjejen som la sig ner i en av sängarna. Han gick fram till en dunk fylld med vatten och hällde upp lite i en mugg. "Jag tror inte denna bunker byggdes till jurassic world om jag ska vara ärlig. Jag trodde det till en början, men det är så mycket här som verkar vara planerat för ett krig. Andra världskriget typ. Men att det skulle finnas en andra världskriget-bunker i Costa Rica är konstigt." Han tog en paus och gick fram till Nova med vattnet. "Det är nästan som att den byggdes för ett planerat krig."

Nova lyssnade men svarade inte. Hon satte sig upp i sängen och tog emot vattnet. "Tack" sa hon och halsade muggens innehåll.

Derek satte sig ner på sängkanten vid Novas fötter och började pilla på något på sina kängor. "Du besvarade inte min fråga i högkvarteret. Exakt vad är det du vill göra nu?"

Nova ryckte på axlarna. "Jag vet faktiskt inte. Jag har inga direkta mål utan ville bara åka hit och se vad som fanns kvar. Dinosaurierna.." sa hon och la sig åter igen ner i sängen.

Derek reste sig upp och hukade sig framför Novas huvud. "Får jag kolla på bandaget?" Det hade bara varit på i några minuter men var riktigt slarvligt ditsatt så han behövde nog göra om det.

Nova suckade och nickade. "Visst" sa hon trött och satte sig upp i sängen igen. Nova var riktigt trött och brydde sig inte direkt om bandaget men varför inte.

Derek började försiktigt lida upp bandaget. "Du är inte lite dum du, va? Springa rätt ut i en skog du inte ens känner till." Sa han retfullt medan han fick av bandaget. Han kollade på såret och kostaterade att blödningen stannat helt. Han reste sig upp och hällde upp vatten i en ny mugg och plockade upp en trasa för att gå tillbaka till Nova och tvätta såret.

Nova himlade med ögonen och skrattade till. "Kanske inte va mitt smartaste drag" sa hon och log. Hon ryckte till när trasan nuddade henne. Hon hade ont.

Derek log medan han fortsatte tvätta såret. När han var klar tog han fram nytt bandage och lindade in hennes huvud. Han stod en stund och stirrade på henne när han var klar.
"Mia har antagligen redan ringt dina föräldrar. Det är snart kväll och du behöver vila. Om du lovar mig att hålla dig här nere över natten så kan jag visa dig runt imorgon bitti. Förutsatt att ditt huvud blivit bättre. Men jag tror inte din hjärnskakning är så farlig, fast det avgör du själv."

Nova suckade. "Jag lovar" sa hon sorgset och la sig ner i sängen igen. Hon la en filt över sig och slöt sina ögon. Hon uppskattade att Derek satt bredvid henne. Det kändes tryckt på något sätt.

Derek satt på sängkanten och stirrade fram i bunkern. Han lyssnade på Novas andetag och inväntade att hon skulle somna. När det lät som att hon andades mindre kontrollerat så reste han sig upp försiktigt för att ta sig ur bunkern. Han täckte över bunkern med löv och började vandra tillbaka till huvudkvarteret.

--- Nova sträcker på sig och öppnar sedan ögonen. Hon sätter sig upp i sängen och kollar sig omkring. Hon är ensam. Nova suckar och lägger sin hand på huvudet. Det gör fortfarande ont men det känns betydligt bättre.

Att smyga iväg morgonen efter var lättare än vad Derek skulle tro. Tack och lov så hade han ledigt idag så han kunde plocka åt sig några mackor och försvinna bort till den gömda bunkern. Han öppnade luckan för att hoppa ner och slänga påsen med mackor på sängen. "Upp och hoppa!"

Nova mer eller mindre slängde sig efter mackorna. Hon kunde inte komma ihåg att hon någonsin varit såhär hungrig. "Jag vill se rapporterna igen" sa Nova med munnen full av mat. "Ta mig dit." Hon gav inte Derek en blick.

Derek rynkade näsan åt tjejens krav. Han tog upp mobilen för att lokalisera raptorerna.
"De är en mil härifrån. Allihopa. Vi kan gå dit men då måste du lova mig att inte göra något idiotiskt." Han la ner mobilen och drog av ett vapen från axeln. "Här." Sa han och ställde det vid sängen. "Jag lär bli av med jobbet om de ser att jag gett dig ett vapen. Men samtidigt skulle jag bli av med jobbet om du blev dödad, så jag gör det här helt på egen risk." Han gav ifrån sig en suck.

"Jag vet inte ens varför jag hjälper dig. Har ännu inte kommit på vad jag tjänar på det här. Alls."

Nova sken upp. Hon tog emot vapnet. "Tack" sa hon med en genuin ton. "För att du hjälper mig alltså. Det är väl kul med äventyr" sa hon skämtsamt och reste sig upp ur sängen. Hon kände fortfarande av smärtan i huvudet men hon sa inget. Lite hjärnskakning skulle knappast stoppa henne. "Kom då!" sa hon och slänge upp ryggsäcken på ryggen och vapnet över axeln innan hon började klättra upp för stegen.

Derek log ett snett leende mot Nova. "Äventyr.. Du är verkligen ett barn." Sa han retfullt. Han gav ifrån sig en suck och stabiliserade sitt eget vapen på ryggen och följde efter Nova upp från bunkern. Han stängde dörren och la över löven igen och tog åter igen fram mobilen. "Rakt norrut." Sa han och nickade åt norr. "Hur är det med ditt huvud?"

Nova sa ingenting men gav honom en sur blick när han kallade henne för barn. Hon borstade av kläderna när hon kom upp och inväntade Derek. De började gå. "Bättre" sa hon.

Derek nickade som svar. "Så bra. Säg till om det blir värre. Jag skulle tagit med huvudvärkstabletter men glömde. Men du kanske hittade några i bunkern?"

"Jag har i ryggsäcken" sa hon utan att kolla på Derek. Hon suckade och gick raskt.

Derek saktade ner och kollade efter Nova. Funderandes. Han sprang sedan ikapp henne. "Varför ville inte dina föräldrar ta dig hit så du slapp rymma?"

Nova fnös. "Vet du inte vad som hänt här? Hur de flydde från indominous, fick henne fångad, hur hela ön fick evakueras medan mina föräldrar var de enda kvar som försökte rädda situationen? De anser att det är alldeles för farligt. Jag vet inte ens om de vet hur ön är och ser ut idag" svarade Nova och saktade in tempot.

Derek ryckte på axlarna. "Ärligt talat så vet jag inte hela historien. De gick en stund under tystnad. "Tjuvskyttar är ett stort problem. Ska jag vara ärlig så önskade  jag att de aldrig skapade dinosaurierna. Då slapp de lida." Han suckade. "De lär dö ut tillslut. Antingen av skyttar eller på grund utav invavel och dåliga gener."

Hon vände blicken mot Derek. Hon visste inte riktigt vad hon kände kring dinosaurierna. En del av henne ville skälla på Derek och fråga hur tusan han tänkte när han sa att han önskade att de aldrig skapats medan den andra delen höll med. Situationen som den är nu är ju ohållbar. Det kan vilken människa som helst se. Nova suckade och ryckte på axlarna. "Vad är planen då? Kommer ni fortsätta som ni gör och alltid gjort?" frågade hon.

Derek slog ut med armarna. "Vi försöker skydda dem så gott det går. Men det är inget jobb man tjänar bra på. Det kommer in volontärer ibland men vi skulle  behöva tio personer till ute på fältet. Minst 10. Anledningen till att vi kan gå och gå såhär utan att vara rädd för att möta någon är för att vi patrullerar bara runt gränserna. Vi stoppar folk från att komma in genom alla portar som finns på ön. Men det stoppar ju ingen från att åka in med en helikopter mitt i allting och bara köra på.." Han suckade och sneglade mot Nova. "Det största misstaget Masrani Inc gjorde var att släppa ansvaret för djuren. Det var en tid som ingen ens ägde djuren, de var bara fria djur. Vilket låter fint, men det funkar ju inte riktigt så. Jag hade hellre sett att de faktiskt hade en park. Inte en park med besökare som Jurassic World, men en park med hög säkerhet där de höll koll på vad som skedde."

Han stirrade framåt medan de fortsatte gå. "Då slapp de ta in folk som mig, utan utbildning som bara är desperata efter jobb för att slippa bo på gatan."

Nova kollade ner i marken innan hon riktade blicken mot Derek. "Tycker du inte om ditt jobb? Jag sa ju att jag kan ställa upp. Varför tar ni inte emot min hjälp?" frågade hon surt och suckade. "Ni gör ett bra jobb i alla fall" sa hon och log mot Derek.

Derek skrattade till. "Jag är mer eller mindre uppväxt i djungeln. Jag är uppväxt i Las Catalinas och brukade sova i skogen. Så att kunna göra det här, fast med mindre farliga insekter, är underbart. Att skydda djur är ett stort plus." Han grimaserade. "Men nu bad du inte om min livshistoria, förlåt. Och du är bara 16. Du måste förstå själv att det inte funkar så. Vi kan inte ge en 16-åring ett gevär och låta henne springa runt bland dinosaurier." Han sneglade mot geväret han gav till Nova. "Eller ja.. Dom kan inte."

Nova fnös. "Sluta se mig som ett barn! Jag kan både hantera vapen och ta hand om mig själv" sa Nova. "Er förlust" mumlade hon och kollade ner i marken innan hon åter igen riktade blicken mot Derek.

"Men snälla, Nova. Det handlar inte om hur Jag eller Mia ser dig. Det handlar om att vi inte KAN göra så. Ska vi bryta mot reglerna bara för att en envis unge vill springa runt med vapen? Du fattar väl själv att det inte funkar? Visa att du är vuxen och förstå att vi inte kan bryta mot reglerna bara för att vi vill." Väste han tillbaka.

Hon kollade förvånat på Derek. För en gångs skull var hon mållös. Hon blev både förbannad och ledsen över vad han sa men hon svarade inte. Hon vände bara blicken framåt och fortsatte att gå utan att kännas vid Derek.

Derek var tyst under tiden de fortsatte gå. "Vi är en mil ifrån dem nu." Sa han och sneglade mot Nova som uppenbart inte blev så glad av hans rytande. "Hur många raptorer fanns det när din pappa jobbade här?"

En mil… Skulle hon stå ut så länge vid hans sida? "Fyra" svarade Nova kort utan att kolla på honom. Hon ville egentligen bara att han skulle vara tyst.

"Då är det nog bara ledaren som är kvar sen då. Blue, kallade du henne va? Hon är verkligen fin." Han försökte småprata lite. Men det märktes att tjejen inte var så glad, som sagt.

Derek hoppade till när någon eller något helt plötsligt hoppade ner från träden framför dem. Han drog fram sitt vapen och riktade mot varelsen, men sänkte det så fort han såg att det var Anton. "Woaaah, chill." Sa Anton och lyfte händerna med ett flin. Derek satte tillbaka vapnet bakom axeln och kollade misstroget på mannen. Anton var 24 och hade jobbat för organisationen sen han var 18. Han var något av en besserwiesser som Derek inte riktigt förstod sig på. 

Anton gick fram mot dem och kollade frågade mellan dem. Hans blick fastnade på Nova. "Tillökning bland de patrullerande?" Sa han på spanska och sneglade mot Derek. Innan Nova hann svara svarade Derek. "Ja. Jag tränar upp henne idag. Hon är amerikan." Han skulle ändå bli av med sitt jobb och hade han sagt sanningen så hade Anton skvallrat.

Anton drog på sitt million dollar smile och sträckte fram handen till Nova. "Anton, trevligt att träffas." Sa han på amerikanska. Anton var inte den typiska slemmiga killen. Han var charmig på sitt vis. Han kändes så lugn och subtil men egentligen var han mest en pain in the ass. Men tyvärr såg inte de flesta tjejer det så. Eller killar som gillade killar, för den delen. Derek tillhörde inte någon av dessa kategorier.

"Mm" svarade Nova med en suck.

Nova reagerade på samma sätt som Derek genom att dra sitt vapen och snabbt rikta den mot ljudkällan framför dem. Hon sänkte sitt vapen och kollade på killen som dök upp framför dem. Wow! Ett stort leende letade sig upp på Novas ansikte och hon kunde knappt släppa blicken från honom.

"Nova" sa hon utan att släppa blicken från Anton när hennes hand mötte hans.

Derek kollade en aning bittert mot Anton. "Vi har mycket att göra. Så vi vill gärna fortsätta." Sa han på spanska och försökte gå därifrån. Men Anton sträckte fram sin arm för att stoppa Derek i farten. "Varför så bråttom? Du har väl ledigt idag?" Svarade han på engelska. Derek öppnade munnen för att svara något men hann inte förrän Anton kollade mot Nova för att snacka. "Hur kommer det sig att du vill jobba med dinosaurier?" Han lät genuint intresserad av att lyssna på Nova. Vilket , av något anledning, gjorde Derek bitter.

"Mina föräldrar jobbade här när parken var öppen för besökare. De har berättat så mycket för mig att jag vill uppleva det själv" svarade Nova och log stort.

Derek himlade med ögonen och vred sig ifrån dem för att kolla på mobilen efter raptorerna.
"Jaha. Min pappa jobbade också på Jurassic World så jag är väl inne på samma spår." Anton vred sig mot Derek för att kolla mot hans rygg och sedan tillbaka mot Nova. "Vart är ni påväg nu då?"

Derek vred sig tillbaka mot Anton och la ner mobilen. "Det kan du gärna skita i." väste han.

"Vi har inga direkta planer. Derek visar mig runt" sa Nova hastigt utan att släppa blicken från Anton. Raptorerna kan vänta en stund. De är ändå så långt bort tänkte Nova.

Anton vred sig mot Derek . "Ta det lugnt, hörru. Jag försöker bara hjälpa till." Derek gav honom en misstrogen blick. "Jag kan ta över om du vill, Derek. Du har ju ändå ledigt idag." Sa Anton och log mot honom. Derek bet ihop. "Nej. Jag klarar mig." Sa han irriterat.

Nova log. "Jag har inget emot att gå med Anton om du behöver.. Göra något annat" sa Nova utan att kolla på Derek.

Derek kollade förvirrat mot Nova. "Men.." Försökte han, men Anton höjde handen för att avbryta honom. "Det är okej. Jag vill bara göra mitt jobb ändå. Ta det lugn, klättra i träden lite eller vad du nu brukar göra." Derek stod mållös och stirrade mot personerna framför sig. Han kände sig sviken, vilket var konstigt. En konstig känsla.

"Det såg ut som att ni gick rakt norrut, så jag antar att vi ska fortsätta dit?" Sa han och började gå mot raptorerna.

Nova gav Derek en sur blick och gick sedan mot Anton. Hon var oerhört sur på Derek efter hur han fräste mot henne så det var skönt att slippa honom. "Det blir bra" sa Nova glatt och log mot Anton.

Anton sneglade då och då mot Nova medan de fortsatte norrut. Det var inte helt oväntat att Derek verkat irritera skiten ur henne. Han tyckte synd om henne som var fast med honom. "Det är lite konstigt att jag inte hört att du börjat hos oss. Började du idag?"

"Ehh. Ah" ljög Nova. "Jag kom igår" sa hon med ett leende som försvann ganska snabbt. Hon hoppades på att lögnen gick hem. "Såå.. Hur länge har du jobbat här? Och vem var din pappa föresten? Som jobbade här?" frågade hon för att de skulle byta samtalsämne.

Anton sträctelite på sig. "Sen jag var 18 . Fyller 25 om någon månad." Sa han och log mot Nova.  "Victor Hoskins". Sa han och sneglade mot Nova. "Han var chef för InGen som gjorde praktiskt taget allt på Jurassic World. Utan dem hade allt gått åt helvete. Eller ja, mer än vad det gick."

Nova såg imponerat på Anton men hennes uttryck förändrades snabbt. "Oj.. Där ser man" sa hon något obekvämt men log igen för att Anton inte skulle misstänka någonting. Hoskins… Honom hade Nova hört mycket om och dessvärre hade ingenting varit positivt.
Hon ville egentligen säga emot hans konstaterade. Allt InGen brydde sig om var pengar och makt. Knappast djuren.

Anton kollade på mobilen och rynkade pannan. Han stannade med blicke fäst på mobilen. De hade gått i 10 minuter ungefär. "Det är några köttätare mindre än en mil härifrån som dessutom rör sig mot oss. Så vi borde nog dra vidare. Ön är väldigt stor så det går ju inte att utforska allt. Men om vi går öst istället så kommer vi till en bunker som kan vara bra att känna till." Sa han och la armen bakom Novas rygg för att leda henne åt öst.

"Men…" började Nova och slingrade sig ur Antons grepp. "Jag vill väldigt gärna se.. köttätarna.. på närmare håll" sa hon sedan. "Jag kan hantera det." Nova log sådär charmigt och gulligt som bara tonåringar som verkligen vill någonting kan. Hon såg dessutom bra ut och hon var van vid att kunna styra och ställa med killar av bara den anledningen.

Anton la huvudet lätt på sne och kunde inte motstå att le åt Novas reaktion. "Okej, om du säger det så." Sa han och vände riktning mot köttätarna. De gick i några minuter till. Anton sneglade då och då mot Nova. Hon var verkligen vacker. Snygg, helt enkelt. Det var svårt att inte kolla på henne. Det var längesedan han mött en attraktiv kvinna här ute. 

Utan att Nova märkte det, så vred Anton sig lite mot öst. så de kom närmare och närmare bunkern istället för närmare raptorerna. Han märkte dock att raptorerna kom emot dem, sakta men säkert. Därför skyndade han på sig lite. 

Han stannade efter en stund och böjde sig ner för att plocka upp en lila blomma. Han drog av bladen och stoppade i munnen och sträckte fram blomman till Nova. "Tirlis. Det är en planta som bara växer i Costa Rica. Bladen smakar inte så mycket, blomman är godast. Testa."

Nova sneglade då och då mot Anton. Hon såg att han kollade på henne. Ofta. Hon log lite. Han kanske inte alls var som Hoskins men för att ta reda på det behövde hon ge honom en ärlig chans. 

Nova log och tog emot blomman. "Tack" sa hon med ett skratt och smakade på blomman. Den var god. Väldigt god faktiskt. "Smakar inte så dumt" sa hon och log.

Anton log. "Här ute måste man hitta lite saker att äta. Inte alltid man kan ta med sig mat." Sa han och stirrade in i Novas ögon. Han fortsatte gå rakt mot öst nu, det märktes inte särskilt tydligt att de hade vikt av. Han var tyst hela tiden. Mest för att Nova inte skulle distraheras av effekten av blommorna.

Nova log men sa ingenting. När de hade gått en stund började Nova känna sig lite konstig. Som att kroppen inte riktigt hängde med. Hon var helt klar i huvudet men det kändes som att hon tappade känseln i kroppen och hon kunde inte styra den. "H.. Ja.." Nova försökte prata men fick inte fram några ord. Hon kände hur paniken kom rusande men det fanns ingenting hon kunde göra.

Anton stannade och la en arm runt Nova. "Hur är det?" Frågade han med blicken låst i hennes ögon. Hennes pupiller hade blivit betydligt större och skvallrade om att blommans effekt hade kickat in. Blomman gjorde en mer eller mindre paralyserad medan bladen bara gjorde en lugn och skön. Därför kände Anton sig extra lugn just nu. Det var ingen fara. Han hyschade Nova lite för att lugna ner henne. "Såja. Det finns inte mycket att göra." Sa han tröstande. Om bara någon minut borde Nova tuppa av helt och mer eller mindre sova i minst en halvtimme.

Nova försökte få tag i sitt vapen men till ingen nytta. Hon kunde knappt röra sig över huvud taget nu. Antons ord gjorde henne rasande. Han hade drogat henne! Hon försökte prata men inte ett ord kom fram och hon kände hur hon blev tröttare och tröttare tills hon inte längre kunde hålla upp ögonen och föll ihop.

Blue var förvirrad. Lukten av Alpha kändes över hela ön, blandat med Alphas partner. Hon förstod inte riktigt. Hur mycket hon är letade så kunde hon inte hitta källan. Lukten var som starkast innan solnedgången. Det var den där varelsen, den där honan. Vem var hon? Blue röt till åt flocken så de skulle följa efter henne. Alla sju sprang efter henne, mot källan. Blue saktade ner och smög fram när lukten blev så intensiv att hon visste att källan var i närheten. Hon fick syn på varelsen genom buskarna. Någon var med henne. Något var fel. Blue sänkte huvudet och fortsatte stirra på varelserna. Den större varelsen drog i den mindre, vilket fick Blue att rycka till. 

Blue kurrade till varnande till resten av flocken. Som en blixt flög hon iväg och hoppade över den större varelsen. Ett högt vrål lämnade hans hals medan hela Blues vikt var över honom. Blue bet tag i hans arm och kastade iväg honom åt sidan. Han blödde och hade ont, det hördes på hans andetag. Blue gick sakta fram mot honom och vrålade varnande. Han hade ingen eld att skydda sig med. Blue såg att eld-objektet låg bakom henne. Han kunde inte nå den. Han reste sig upp och började springa därifrån. 

Blue gick fram till den mindre varelsen och la försiktigt nosen mot hennes ansikte. Hon sov.  Blue kollade omkring sig. Efter några minuter hade hon fångat en fågel och lagt den bredvid den sovande varelsen. Alla behövde mat.

---

Nova öppnade sakta ögonen. Hon var förvirrad. Hon försökte röra på sina fingrar och det gick relativt bra men hon kände inte riktigt igen sin kropp. Den kändes konstig. Nova vred lite på huvudet och fick till sin stora förvåning se en död fågel liggandes bredvid henne och det verkade vara anledning nog för hennes kropp att vakna till lite mer. Hon satte sig upp och kollade sig omkring. Vart var hon? Vad hade hänt? Vart var… Anton..?
Plötsligt hörde Nova ett kurrande bakom sig. Det lät nästan som en katt fast betydligt högre och skarpare. Långsamt vände hon sig om och fick syn på ett gäng raptorer. Hon frös fast. Hon vågade inte röra en fena. "H-hej Blue" sa hon och log även om hon var livrädd.

Blue la huvudet på sne när varelsen vaknade. Hon kurrade till lågt och vidgade näsborrrarna för att känna lukten av varelsen. Det var så förvirrande. Varför luktade hon som Alpha? De andra i flocken höll sig bakom Blue medan hon själv höll sig lågt och stirrade på varelsen. Vaktande, vaksam, fundersam.

Nova började långsamt dra sig bakåt ifrån raptorerna. Hon hade ingenting att försvara sig med i fall att de skulle attackera. Hennes pappa må ha varit raptortränare men Nova själv ingenting om dem. Nova uppfattade dock inte Blue som hotfull, inte alls… Men hon visste inte. Det är ett djur.

Derek ville följa efter Nova för att se så hon mådde bra. Men han var tjurig. Tjurig för att hon bara övergett honom sådär. Han satt på en gren och bröt några döda kvistar i bitar för att kasta ner på marken medan han dinglade med benen. Det var ganska svalt idag, moln på himlen som täckte solen. 

Comradion brusade till och Derek stannade i sina rörelser när han hörde Antons röst. "Raptorerna.. Raptorerna har attackerat mig." Derek drog fram sin mobil för att kolla vart raptorerna var. De stod i en grupp. Blixtsnabbt hoppade han ner för trädet för att rusa fram mot platsen. När han var en bit ifrån hoppade han upp i träden för att försiktigt leta upp vart de var.

Tillslut fick han syn på raptorerna. Och.. Nova. Han stod bara några meter ifrån dem uppe i träden och ingen verkade ha lagt märke till honom.

Ledarraptorn tog några steg fram mot Nova innan hon försiktigt sänkte huvudet för att stanna en bit framför henne. Derek kunde knappt andas. Raptorn visade att hon hade respekt för Nova.

Nova tittade förskräckt på raptorn som kom närmare och närmare henne. Hon kippade efter andan. Det var som att hon glömde bort hur man andades. 
Långsamt och försiktigt drog sig Nova ifrån raptorn som fortsatte gå mot henne. Hon stannade sedan. Raptorn var inte aggressiv. "H-hej Blue" sa hon åter igen. "Du känner igen min lukt, ellerhur?" stammade hon fram. Blue kom närmare och sträckte fram nosen mot Nova som tog ett djupt andetag och svalde hårt. Hon lyfte sedan sin hand för att långsamt lägga den på Blues nos. Raptorn kurrade och lät sig klappas vilket fick Nova att le. Hon var fortfarande både rädd och osäker men på något vis litade hon på raptorn.

Derek svalde hårt och lutade sig ner lite på grenen så han stod på huk och bevakade Nova och raptorn. Han lyssnade på Novas ord och försökte att inte sätta hjärtat i halsgropen. Det kunde vara över så lätt, men rörde han sig för att dra fram sitt vapen så hade de antagligen hoppat på henne dubbelt så fort.
Derek försökte så smidigt han kunde dra ner sitt vapen, men råkade istället knäcka en gren i trädet han var i. Vilket fick alla raptorer att rikta blicken mot honom. De såg inte glada ut.

Nova hoppade till när det knakade till bland träden. Raptorerna reagerade också genom att kolla upp. Hon kisade lite och såg att det var Derek som satt där uppe. "S-så ja.. Blue. Det är okej" sa Nova så långt hon kunde.

Derek sänkte handen utan att släppa ögonkontakten med ledaren som stirrade ut honom intensivt. Han svalde hårt igen och var så oerhört glad över att han var uppe i trädet. 

Utan förvarning röt raptorn till och vände sig om för att börja springa därifrån, vilket fick de andra raptorerna att följa efter henne. Derek satt kvar på huk på grenen och andades tungt. Han klättrade ner från trädet och sprang fram till Nova. "Är du okej?"

Nova la händerna för huvudet när raptorerna hastigt sprang förbi henne. Hon skakade och när Derek kom fram till henne brast hon ut i gråt. "Anton.. Han.. Han drogade mig. Jag vet inte vart han är nu. Jag… Tappade medvetandet och sedan var han borta" snyftade Nova. Hon var genuint rädd nu. Vad hade Anton gjort med henne medan hon var borta?

Derek tog ett steg närmare Nova medan han hyschade henne för att försöka lugna ner henne. Han kollade mot hennes mun medan hon pratade. "Öppna din mun". Sa han och gjorde en gest mot hennes mun.

Nova rykte till. "Varför de?" sa hon sedan surt och torkade sina tårar. Hon gjorde dock som hon sa. Hon öppnade sin mun.

Derek svarade inte utan kollade bara in på hennes tunga. "Precis som jag trodde. Tirlis. Det är en giftig växt som får tungan att bli gul." Han drog fram en vattenflaska och sträckte fram den till Nova under tystnad. Han orkade inte riktigt prata med henne om något. Han kände sig fortfarande sviken och övergiven, vilket, egentligen, var ganska fånigt. Han stirrade mot Nova ett tag. Tjurigheten tog över.
"Lycka till." Sa han bara och vred på sig för att gå ifrån henne.

Nova tog emot vattenflaskan och hällde i sig innehållet. Hon var oerhört törstig. Hon tappade hakan när Derek vände sig om för att gå i från henne. Hon blev sur… Sur för att han struntade i vad hon råkat ut för men hon varken sa eller gjorde något. Hon satt kvar och kollade efter honom innan hon slängde sig ner i gräset så att hon låg där och kollade upp bland trädtopparna. Vad skulle hon göra nu?

Derek fortsatte gå och blev väldigt förvånad över att tjejen inte följde efter honom. Hon var verkligen envis.
Han beslöt sig för att hålla sig i närheten. Han höll trots allt koll på vart köttätarna var. Derek satte sig ner mot ett träd och drog fram mobilen för att kolla vart alla var. Raptorerna hade sprungit långt därifrån, medan de två stora köttätarna var långt ifrån varandra. 

Det sades mycket i comradion men Derek sänkte för att han inte orkade lyssna.  Tydligen så hade Anton nästan förlorat en arm. Han ville inte ens tänka på vad han försökte göra eller faktiskt gjorde mot Nova. Derek kände hur han ångrade sig att han lämnat henne ensam i skogen sådär. Tänk om Anton faktiskt gjorde något mot henne? Derek svalde och sneglade bort mot där Nova var sist han såg henne för några minuter sen. Han hade gått i bara tre minuter så hon kunde inte vara långt bort.

Han svor för sig själv på spanska och klättrade upp i träden för att börja spana över området medan han tog sig framåt, tillbaka till Nova.

När han fick syn på henne hukade han sig ner på grenen och stirrade ner på henne.
"Du suger verkligen på överlevnad, vet du det? Att ligga stilla i gräset utan något som helst skydd.."

Nova kollade mot Derek. Hon hade inte märkt att han var tillbaks förrän han började prata. "Varför bryr du dig?" frågade hon surt och vände bort blicken från honom. Hon var sur över att han lämnade henne efter vad hon varit med honom men i ärlighetens namn klandrar hon honom inte helt. Hon gjorde ju lite samma sak mot honom. Nova sneglade åter igen upp mot Derek men sa ingenting.

Derek log snett innan han klättrade ner från trädet för att gå fram till Nova. "Drick mycket vatten. Du kan känna dig lite snurrig och törstig. Drick så mycket du får i dig." Sa han och tog några steg närmare henne.
"Har jag sagt något som gjort dig sur?"

Hon gjorde sin Derek sa och drack upp flaskans innehåll. Hon kände sig allt både snurrig, törstig och trött. Nova suckade. "Du lämnade mig" mumlade hon och torkade bort en tår från sin kind som var kvar sedan hon grät. Hon visste inte exakt vad hon råkat ut för. Det var obehagligt.

Derek rynkade pannan. "Ursäkta.. Va? Jag lämnade dig? Vem var det som valde att gå med Anton?"

"Ja.. jo.. men.. Nu…" sa hon och sneglade upp på Derek. "Förlåt" sa hon tyst med en hes och raspig röst.

Derek stirrade mot Nova under tystnad. Han bet sig lite på insidan kinden och slängde en blick runt i skogen. Några färgglada fåglar satt i en buske en bit ifrån dem och käkade några bär.
"Sitt ner." Sa han och gick fram till Nova för att liksom försöka leda henne ner till att sitta mot ett av träden. Några röster hördes i radion men det var omöjligt att höra vad de sa. Derek hukade sig ner vid Nova. 
"Har du ont någonstans?"

Nova gjorde som Derek sa och satte sig vid ett träd. Hon kände efter. "Jag är öm i huvudet men det är det enda" sa hon. Förmodligen hade inte det med dagens händelser att göra men visst hade hon ont.

Derek nickade som svar och sneglade bort över skogen för att kolla på fåglarna.
"Mia ringde mig. Dina föräldrar vet att du är här nu."

Nova spärrade upp ögonen. "Driver du med mig? Jag är körd…" Nova la händerna för sitt ansikte. Vad skulle hon göra nu? Liv och Owen var säkert påväg för att hämta henne och ge henne en rejäl utskällning, något hon inte alls var speciellt pepp på.

Derek log snett mot Nova. Han visste inte vad han skulle svara. Han ansåg väl lite att Nova fick skylla sig själv. "Det tar ett tag innan de kommer hit. Du har ju fått träffa raptorerna i alla fall. Förlåt för att jag skrämde bort dem." Han tog en paus.
"Jag är fortfarnade lite rädd för att de ska skada dig, dock. De är fortfarande vilda djur. Jag tror inte ens din pappa vågade tänka annat än att de kunde hoppa på honom när som helst. Det är sunt tänkande."

Nova log. Hon tyckte om att han var rädd för att de skulle attackera henne. "Kanske.." sa hon lågt. Hennes pappa. Hon ville inte ens tänka tanken på honom just nu. "Hur hittade du mig?" frågade hon sedan.

Derek stirrade tyst på Nova. "Öh. Jag följde raptorerna." Sa han och viftade med mobilen. Han log varmt mot Nova. "Är du hungrig?"

Nova log och nickade. Hon var faktiskt väldigt hungrig. 
Hon kände sig väldigt omtumlad. Så mycket hade hänt henne under så kort tid. Slagen i huvudet, neddrogad, möten med raptorer… Nova hade inte haft så mycket emot att bara sova bort resten av dagen. 

Hon sneglade mot Derek och kunde inte hålla sig ifrån att le. Vad var det med honom egentligen? Nova bet sig i läppen och vände snabbt bort blicken igen men leendet kunde inte riktigt leta sig bort.

Derek nickade mot vägen han kom ifrån och började gå dit. "Det finns en kyl i en bunker som brukar vara tom vid denna tid. Kanske inget som passar en prinsessa, men vi får jobba med vad vi har." Han blev tyst en stund och funderade på vad han sagt. Att reta henne efter vad som precis hänt var kanske inte det bästa. Han sneglade mot Nova.
"När allt lugnar sig så kan du berätta för Mia vad som hände. Hon kommer tro dig."

Nova skrattade till. "Du ska få för prinsessa" svarade hon med ett leende och gick efter Derek. Hennes kropp gjorde ont och hon fick anstränga sig för att gå normalt. Leendet på hennes läppar försvann så snart Derek nämnde Mia. "Hon ringde dem…" sa hon tyst för sig själv och skakade på huvudet. Inte helt oförståeligt egentligen men hon önskade att de bara hade kunnat vänta. Nova hade ju inga direkta planer på att stanna här för alltid så den sista person hon egentligen ville prata med just nu va Mia men hon var väl så illa tvungen.

Derek kollade upp mot trädtopparna under tystnad medan de gick. Det var en fridfull ö. Han önskade att människor bara kunde låta allting vara. "Tror du att det hade varit bättre att avliva alla djuren?" Det var en kontroversiell fråga, men Derek hade funderat på det länge. Han ställde frågan fortfarande med blicken upp mot trädtopparna. "Bli av med dem. Ta bort alla spår av att de existerat under våran livstid. Aldrig göra om misstaget att skapa dem.."

Andfått gick Nova efter Derek men till skillnad mot honom kollade hon ner i marken. Hon var inte riktigt van vid skogen så hon var verkligen tvungen att ordentligt se sig för innan hon satte ner fötterna för att inte snubbla. Hon suckade och torkade bort lite svett från pannan med sin tröjärm. "Nej. Inte alls. Det var ett stort misstag att från första början skapa dem men att avliva alla… Nej, det är fel och dessutom kommer det alltid finnas någon pengakåt idiot som kommer göra om misstaget igen. Det skulle aldrig gå att förhindra" sa hon, denna gång med en arg suck.

Derek log åt Novas svar. "Jag antar det." De gick tyst i några minuter innan han sneglade mot kvinnan. "Har inte du skola eller något? Eller skolkar du?" Det var fortfarande vårtermin, skolan hade inte slutat än.

Nova log. "Jo, eller… Det är faktiskt lov" svarade hon. Inte för att hon normalt sätt brydde sig om skolan. Hon hade oerhört lätt för skolan och det gick bra för henne även om hon nästan aldrig pluggade och skolkade mer än hon var där. "Men du då? Går inte du i skolan? Jag kan inte tänka mig att du är så mycket äldre än mig" sa hon och fortsatte osmidigt ta sig fram genom snåren.