Luna gick runt i den lilla stan i sin ensamhet, hon försökte hitta något och äta och en trygg plats att sova på där inga människor kunde hitta henne. Efter ett tag såg hon en restaurang, hon gick bakom den då hon var vann vid att det brukade finnas mat bakom sådana byggnader, hon gick runt den och hittade lite mat (sopor) efter att hon hade ätit la hon sig och sov.

Moony hade fått upp ett spår på något annorlunda nått han aldrig hade känt i dom här krokarna. Han följde spåret till en av kvarterets rikare restauranger doften lede honom till gränden bakom lyx restaurangen när han kom dit bak så såg han något som rörde sig så han kröp ihop i jakt ställning och morrade mot det som rörde sig. Det blev stilla i gränden.

Luna vaknade upp hon hörde något men vad var det för något? Hon kände lukten och nosade efter det efter ett tag såg hon, en vild hund!?!

Moony morrade igen när han såg ett svart huvud tittade fram. Han morrade fram vem är du och varför är du här i rikemans kvarteren?

Vad skulle Luna göra nu hon stog helt plötsligt framför en morrande främling skulle hon prata eller springa? Trots sin osäkerhet valde hon att prata "Jag vilde bara försöka hitta något att äta det var inte meningen att inkräkta på dit territorium".

Moony lugnade ner sig och sa det är bara att i de här kvarteren måste man jaga för att få någon mat! för att de rika människorna slänger inget annat en sånt som är papper eller plast! Så det var av den anledningen jag undrade! Jag är Moony! Vad heter du? Moony viftar på svansen och börjar att hoppa runt lek sugen.

#6 Luna började slappna av. "Bra att du inte är arg, jag heter föresten Luna!"

Moony tittar henne och frågar har du ätit än annars vet jag var det finns en härlig Kanin stek att fånga?

"Nja inte så mycket men jag tror inte det är någon bra ide att försöka fånga kaniner i en stad det finns människor här och jag har hört att flera har blivit dödade av människor för att dom har jagat kaniner katter chinchillor och andra små djur!"

Moony säger men om man inte vågar leva farligt så har man inget i de rikare kvarteret att göra för här är den ända lagen att jaga eller att bli jagad av hundfångaren! Jag hoppas att vi ses igen! Moony lämnade gränden och begav sig ut på jakt efter en saftig kanin stek.

"Där försvann han, jag får väl gå iväg till dom fattigare kvarteren då, jag hittar nog något att äta där". Luna gick iväg till dom fattigare kvarteren igen och hittade massa av sopor att äta.

Moony hade lyckats att döda en katt och bar den mot sin bostad när han såg en röd skåpbil. Han tänkte %#% hundfångaren kommer inte fram till mitt hem heller ja ha jag får gömma mig i de fattigare delarna ett tag jag har iallafall mat med mig. Moony sprang mot det fattigare delarna och kom fram till en soptipp. Han tittade sig runt och fann en kartong som han kröp in i och började att mumsa på den död katten.

När hon hade ätit sig mätt gick hon runt och utforskade platsen hon hade kommit till vilken plats mat överallt inga människor här kunde hon lätt bo, men när hon gick runt och undersökte området såg hon något. "Moony är det du?"

Moony tittar upp från sin mat och sa ja det är jag, jag kunde gå hem då hundfångaren var i vägen så jag tog mig hit för att äta min mat! Han fortsätter att äta av den halvätna katten.

Luna suckar men börjar sedan prata med Moony. "Moony blev du jagad av hundfångare? Var försiktig, jag skände en gång en hund som blev fångad av hundfångare och Han kom aldrig tillbaka!"

Moony log och sa jag blev inte jagad prisis då jag såg dess röda skåpbil innan den såg mig och jag vände och sprang hit till de här kvarteren dom kommer aldrig till de fattiga kvarteren och då spesielt inte soptippen! Moony fortsatte att äta av katten.

"Vad bra att du inte blev skadad men var ändå försiktigt så att du inte blir fångad, och vad brukar du förresten göra om dagarna och lever du alltid ett så farligt liv?"

Moony tittar upp och säger det är så mina föräldrar har lärt mig och min syster att vi måste göra här i storstan! Moony vände ner sitt ansikte mot benet och drog loss den sista kött biten från skelettet och försökte att inte visa att jag grät.

"Jag förstår att du är ledsen det är ok min familj har också d..d.." Luna kunde inte säga klart meningen då det tok emot att tänka på det."

Moony tittar upp med tårar i ögonen och sa det är bara min syster som är död hon dog i en brand!

"Ledsen för din förlust, jag har förlorat min familj varje medlem en efter en, när jag föddes hade jag ingen pappa vet inte vad som hände med honom när jag var ca 3 veckor dog min bror men har inget minne av honom, min syster försvann när jag var ungefär 3 1/2 månader hon var min bästavän men en dag försvan hon bara och när jag var cirka 5 månader dog min mamma." Luna började gråta när hon tänkte på det hon kunde inte låta bli hon saknade dom jätte mycket.

Moony tittar på Luna och säger du skulle kunna leta efter din syster och om du gör det så följer jag gärna med dig på ditt äventyr jag har endå inget kvar här i denna stad ändå!

"Tack så mycket ska vi gå nu på direkten?"

"Det kan vi göra!" Moony reser sig och de börjar att gå mot ut kanten av staden.

Efter att dom gått ett tag började dom ta sig bort från stan. "Är vi ute från stan? Vart ska vi ta vägen? Det var så länge sedan jag var utanför stan det här känns inte helt tryckt!"

Moony tittar upp på Luna. "Jag vet inte jag är född i den där staden så det här är första gången jag är utan för!" Moony ler åt Luna.

Luna tittar förvånat på Moony. "Har du aldrig varit utanför stan?"

Moony skakar på huvudet och svarar nej det har jag inte!

"Jag trodde att du föddes i skogen i tanke om att du har så mycket jag instinkter, jag föddes själv i skogen men när min mamma" Luna stannade i meningen och började tänka på ögonblicket sen forsate hon. "Så sökte jag mig till stan för att få tag i mat.

"Jag har vuxit upp på gatan som människorna kallar gatuhundar men vi är inte som såna tamhundar som blivit gatuhundar som håller ihop som flock utan vi lever ensamma efter att vi har lärt oss allt vi behöver det är bara syskon som håller ihop fram till vi är köns mogna som är när vi blir ca 2 år!"

"Ok brukar er art leva i stan eller är det bara vissa som gör det? Själv är jag en varg och det är väldigt ovanligt att vi lever i närheten av människor, och en till fråga hur länge brukar ni bo med era föreldrar innan dom lämnar er? Min art brukar bo med sin flock tills dom blir ca 1-2 år men vissa honor stannar något längre!"

"Det finns två typer av vildhundar en lever i skogen och en lever i staden jag är av den som lever i staden!" Medan de pratat hade de gått ett bra stycke på vägen.

Luna tittade upp och såg då att dom var djupt inne i skogen. "Oj jag tror vi är kanska långt inne i skogen jag märkte inte att vi gick så långt!"

Moony fnissar till mest för att dölja rädsla och sa med ttanke på vad du frågade sså bblir statsvildhundar llämnade aatt kklara ssig själva vvid åtta mmånaders ålder! Gjust då var det ett ljud som knäppte till och Moony hoppade en halv meter.

Luna undrar varför Moony hoppar bak och vänder sig om och då ser hon något. "Människa!"

Moonys instinkt tar över och rusar till närmaste håla som råkar vara ett grävlingsgryt.

Luna går och knuffar på Moony och försöker få med henne på att springa. "Moony kom jag tror det fina en människa i närheten vi måste springa fort!"

Moony följer Luna tätt i hennes hasor då han är livrädd.

Luna tittar sig runt. "Moony jag tror det är lungt nu människan är borta!"

"Är det alltid så här utanför staden?"

Moony tittar med frågande ögon på Luna.

"Jag är inte helt säker då min mamma var väldigt rädd att hennes ungar skulle dö så jag fick inte lämna boet så ofta men jag är nästan säker på det, för vad jag vet så har större delen av min släkt dödt av jägare eller dom flesta vargar blir inte enns 1 månad gamla då dom blir dödade av rovdjur som tillexempel lo, det är därför jag är så försiktig!"

Moony nickar och börjar lukta i luften det är en doft som känns bekant men jag kan inte sätta det på rätt plats riktigt än. Moony viskar var ifrån kommer den lukten jag vet att jag har känt den minst en gång tidigare?

Plötsligt blixtrar det till en bild i mitt under medvetna av ett förråd i lågor och jag skriker det brinner!!!!

"Brinner det? Ok en till sak jag måste tilläga är att i skogen börjar det ofta brinna och då är det ända man kan göra att springa iväg, kom vi springer Moony fort!"

Nu är det Moony som är först då han har sin systers hjärtskärande skrik i färskt minne. Han stannar inte förrän de kommer fram till en upplöjd yta där tvärnitar han och ser vettskrämd ut.

Luna tittar oroligt på Moony "Moony jag menade inte att du skulle springa så fort kom vi hittar nog någon annan plats att ta oss till för att fly undan elden!"

"Det är bara det att jag fortfarande kan höra min syster plågades till döds av branden som tog hennes liv och jag drömmer fortfarande mardrömmar om det!"

Luna tittar medlidande på Moony "Jag förstår att du mår dåligt, tänker du på din syster varje dag?" Frågade Luna samtidigt som hon sprang från elden.

Moony sada det är svårare när jag känner brand doftern då räcker det med att människan tänder än grill för att trigga igång minnet och det gör människan rätt ofta inne i staden! Moony följde Luna där de sprang.

"Jo jag vet jag har ju bot i stan nästan halva mitt liv" Sa Luna medans hon sprang från elden.

"Hur länge till ska vi springa jag börjar bli trött i mina tassar?"

"Tills vi är ute från skogen antar jag"

Moony anstränger sig ytterligare tio minuter och då började de se en grotta längre fram Moony frågar ska vi in i den där grottan Luna?

"Ja vi kan väl springa in ditt elden tar sig nog inte in dit!"

Moony kollapsar direkt de kommit en bit in i grottan. Han mumlar jag har aldrig sprungit så här länge! Strax efter somnar han.

"Inte jag heller" Sa Luna och la sig sedan för att sova.

När Moony vaknade nästa gång så reste han sig och unde sökte grottan lite närmare och märkte att den lädde längre in i berget och där inne fann han att det fanns ett rikt djurliv han fångade tre harar, två fetta råttor och en näbbmus som han släpade tillbaka till ingången där han såg att Luna höll på att vakna. Han släppte ner sitt byte och började att dela upp sitt byte på dem två. Han sa varsågod Luna och ta för dig av maten!

Luna sträckte på sig och började sedan äta. "Tack, ska vi fortsätta vidare"

"Jag tror att det skulle vara en bra sak att undersöka denna grottttunnel för att vara säker på att din syster inte är inne i berget!" Moony nickar mot där han varit och jagat tidigare. Han fortsatte jag fick känslan att den var längre än det ser ut att vara!

Luna tittade förvånande på Moony. "Tror du att den är så mycket större?"

Moony nickar och säger det var vad jag fick känslan av!

"Ok vi går," Dom började gå i tunneln det var mörkt och kallt "Jag fryser!"

"Ok vi går," Dom började gå i tunneln det var mörkt och kallt "Jag fryser!"

"Ok vi går," Dom började gå i tunneln det var mörkt och kallt "Jag fryser!"

Moony tittar på Luna rynkar pannan för han tyckte att det var varmt där. Strax efter känner en annorlunda doft han böjer ner sin nos mot marken och känner doften är starkare där ner så han följer doften.

"Moony vänta!" Luna följde med Moony.

"Jag har nogot eller någon på spåret!" Moony stannade till lite för att väntade in Luna och få rätt rikning för att sedan fortsätta.

Luna sprang efter henne. "Vem eller vad?"

"Vet inte jag har aldrig känt den här doften tidigare!"

"Ok," sa Luna sedan fortsatte dom att gå.

Vad det än var för doft så tog de abrupt slut vid en grottvägg.

Moony var sur för att inte få reda på vad det var för doft när de gick vidare längre in i grottan.

Luna blev besviken men sa inte så mycket till Moony och dom båda fortsatte gå. "Moony jag tror jag känner en doft av något!"

Moony tittar Luna och viskar är det än doft du känner igen?

Luna började tänka till. "Jag vet inte den skänks lite bekant men endå inte hmm."

"Kan det vara din syster eller är det någon annat ?"

"Jag är lite osäker vi får väl följa efter." Dom forsate att gå men dom hitta inget.

"Tror du att det kan finnas några hemliga sidogångar Luna med tanke dofterna slutar och börjar till och från?"

"Det kan nog vara så grottan värkar vara väldig stor så du kan nog vara så ja"

"Så nästa gång någon av oss känner doften så ska vi titt om det finns någon hemlig pansars eller?"

"Ja" Dom gick ett tag sen började Luna känna doften igen. "Moony jag känner doften igen!"

Moony stannar och vädrar för att sedan böja ner huvudet mot marken och nosar närmare en av kanterna och märker att kanten är inte en solid bergvägg som de först trodde utan det stora sten block och just där Moony står är det en öppning på 1mx1m. Moony ropar Luna kom hit och se det här!

Luna kommer springande mitt Mony. "Vad är det för något?"

Moony nickar mot öppningen som svar på frågan och säger se det här!

Luna tittade noga mot tunneln och kunde se ett sjus sticka fram långt borta. "Det kanske leder någon stans ska vi gå ditt?"

Moony säger det är nog en bra sak och jag känner en stark doft där ifrån!

Dom började gå mot sjuset, när dom kom närmare så dom något stort och vackert.

Moony förstod inte hur man rum med ett så stort träd i en grotta! När han vände sig mot Luna för att fråga så ser hon ut som om hon har sätt sin drömmars Varg och Moony vänder sig tillbaka mot trädet och blir tillräckligt ilsken för att börja att morra mot trädet.

"Moony varför morar du?"

"Jag onda aningar av det där trädet!"

#88 "Varför? Det är ett träd." Sa Luna och skännde sig förtrollad av det vackra trädet.

"Jag tror att det kan locka till sig hondjur av olika slag!"

"Det fanns ett rykte i staden om ett träd som livnärde sig på blodet från löpande hondjur!"

Luna tittar nästan suckande på Monny. "Det är ett träd, en växt! Hur skulle den kunna göra det?"

"Jag vet inte men det finns många teorier men jag har aldrig fått höra dem för att jag är för ung att höra sånt jag har alltid blivit bortmotad innan de börjat att prata om det!"

Luna kunde inte höra vad Moony sa längre hon blev bara mer uppslugad av trädet och näst in till hypnotiserad.

Moony högg tag i Lunas svans med tänderna och drog henne tillbaka till stenröset och morrade till för att få kontakt med henne.

Luna vaknade upp. "Vad hände?"

"Ett ord trädet!"

Luna tittade sig runt och fick syn på trädet, så de var det trädet som hade hypnotiserat Luna, Luna hoppade bak för att komma bort från det.

Moony bara nickar till svar plötsligt ser han två andra vargar och en bit bort en hane som Moony känner igen doften på och en hona som är rätt hypnotiserad av trädet hanen försöker att få kontakt med honan men det är som han talar med en vägg han får dock kontakt när han biter honan i svansen. Moony knuffar till Luna och säger jag tror vi har funnit de vi har följt doft spåren av till och från Luna!

Luna tittar sig runt vad då? Då ser hon. "Andra vargar! Vi kanske inte ska stanna här dom kanske vill bråka" säger Luna med osäkerhet i rösten.

"Jag tror snarare att de behöver hjälp med tanke på att den där hon vargen är i värre hypnos än du var de har nog varigt här ett bra tag med tanke på hur mager hon är!"

"Jo du har rätt" Sa Luna med en rädd och osäker röst, hon var rädd att hon skulle bli hypnotiserad igen och kände sig lite osäker på om det här verkligen var en bra idé men hon hängde med Moony och försökte hjälpa dom!

De gick fram till vargparet och frågade om de kunde hjälpa till hannen tack ja till Moonys hjälp men sa att fler honor kan få mot satt effekt. Moony vände sig om mot Luna sa hur själv kontroll har du Luna?

Vad villde han att jag skulle göra och vadå självkontroll jag vet väl inte, tankarna bublade i Luna's huvud och hon kunde inte få ur sig något vidare svar det enda som kom ur henne var. "Mm?"

Moony la huvudet på sned när han hörde den tvetydiga svaret och sa vi vill bara skydda er Luna vi försöker inte trycka ner er det hoppas jag att ni förstår!

Han gned sedan sin kind mot Lunas fram bog.

Luna blev lite osäker på sig själv men stängde av känslorna så gått hon kunde och lätt bli att vissa dom. Hon bestämde sig att hon skulle skita i sinna tankar, eller åtminstone försöka att inte vissa dom. "Det är lungt vad vill du att jag ska gör?" Sa Luna och försökte vissa väl vilja och mindre osäkerhet även fast hon innerst inne kände mer en osäkerhet en någonsin.

"Vi får alla tre ta i för att få denna hon varg till ingången av grottan för att få henne bort från trädets inflytande över henne!"

"Ok" Luna gick bort till varghonan och började dra hon försökte att titta bort från trädet så att hon inte skulle bli hypnotiserad.

Moony och han vargen gjorde samma sak det tog dem flera timmar för att komma halvvägs till ingången.

Tillslut lyckades dom få loss honvargen. Luna börja flåsa sedan la hon sig ner på marken. Hon var alldeles slut.

Moony tittar på de två vargarna och frågar vad heter ni två för nått?

"Jag heter Moony och min vän heter Luna!"

Luna reser sig upp och börjar sträcka på sig sedan tittar hon på dom två vargarna.

Jag heter Kayle och det här är min bror Hachiko.                                                                                                                                                                                                                                                                                                    Sa kayle och morrade lite

Moony rycker till av att honan morrar mot dem han gömmer sig bakom Luna han är inte rickigt van än.

Luna tittar lite osäkert på Kayle. "Varför morrar du?"

"Förlåt jag är van vid att behöva anfalla för att inte då" sa Kayle

"Det är lungt, hur hamnade ni här förresten?

Em…jag…em…jag…

Moony kryper fram och lägger huvudet på sned och frågar hur länge har ni varit här?

Jag vet inte riktigt vi måste röra på oss hela tiden för att hitta mat och vatten plus att vi måste fly från alla människor säger Kayle och tittar ledsen på dom

Luna tittar medlidande på Kayle. "Tro mig vi vet hur det känns, om du vill kan du följa med oss"

Moony nickar medgivande med det Luna sa och ler.

Luna tittar på nyfiket på Kayle och väntar på att hon ska svara.

"varken jag eller min syster här har någon anledning att lita på er två" sa Hachiko och försökte låta så lugn som möjligt.

"varken jag eller min syster här har någon anledning att lita på er två" sa Hachiko och försökte låta så lugn som möjligt.

Moony irreterad och sade Det alltså bra att lita på oss när vi var in vid det där trädet men nu när det är lukt så går det inte att lita på oss längre är det ni menar?

Luna tittade på situationen utan att säga ett ord.

Hachiko blev tyst en lång stund "det jag menar är att…vi har många gånger varit nära döden och det har flera gånger varit på grund av andra vargar. Vi har förlorat så mycket så är skeptiska"

Hachiko blev tyst en lång stund "det jag menar är att…vi har många gånger varit nära döden och det har flera gånger varit på grund av andra vargar. Vi har förlorat så mycket så är skeptiska"

Nu blev Luna arg, hon hade ståt imott rädslan för att rädda den där varghonan, och Moony hade dragit hur hårt som helst för att få loss henne och det dom får är otacksamhet. "Fast jag och Moony har faktiskt räddat ditt liv!" Sa Luna med en något arg röst.

Moony säger argt jaha men ser jag ut att vara en varg eller!

Kayle tittade med en tacksam blick på Luna "jag är väldigt tacksam men det vi menar är att…hur hade ni tänkt att maten skulle reka? Hur hade ni tänkt att hålla alla vid liv? Både jag och min bror litar på er men vi har blivit väldigt..skygga på grund av att alla vi har träffat har velat oss ila. Våran flock ville inte ha oss när vi födes så vi har knappt överlevt. Jag kommer fortfarande ihåg när våran mamma sa att vi inte borde få finnas mer förstår ni det våran egen mamma ville inte ha oss så när vi blev tillräckligt gamla för att gå och se så blev vi frånvisade från flocken."

Kayle tittade med en tacksam blick på Luna "jag är väldigt tacksam men det vi menar är att…hur hade ni tänkt att maten skulle reka? Hur hade ni tänkt att hålla alla vid liv? Både jag och min bror litar på er men vi har blivit väldigt..skygga på grund av att alla vi har träffat har velat oss ila. Våran flock ville inte ha oss när vi födes så vi har knappt överlevt. Jag kommer fortfarande ihåg när våran mamma sa att vi inte borde få finnas mer förstår ni det våran egen mamma ville inte ha oss så när vi blev tillräckligt gamla för att gå och se så blev vi frånvisade från flocken."

Luna fortsatte att känna sig irreterad men försökte dölja det. "Fast, alla vargar är inte lika" sa Luna och tittade ner i marken så ingen skulle se att hon fortfarande var arg.

"Vi vet att alla vargar inte är lika jag bara berätar att vi är lite fega när det kommer till andra vargar" 🙂

"Vi vet att alla vargar inte är lika jag bara berätar att vi är lite fega när det kommer till andra vargar" 🙂

"Vi vet att alla vargar inte är lika jag bara berätar att vi är lite fega när det kommer till andra vargar" 🙂

Luna tittar bara ner i marken utan att säga något….

Moony sade så där är en Vildhunds vardag jag och min syster blev lämnade ensamma när vi var gamla nog för att klara oss själva jag sörjer min syster fortfarande men jag lever vidare och har kommit så här långt och jag har aldrig varit utanför Staden tidigare!

Alt Kayle fick ur sig var: "stackars dig men ni vill snart inte ha oss kvar eller hur"

Alt Kayle fick ur sig var: "stackars dig men ni vill snart inte ha oss kvar eller hur"

Alt Kayle fick ur sig var: "stackars dig men ni vill snart inte ha oss kvar eller hur"

Enya mårade tyst och tittade på Moony. "Moony vill du verkligen ha och göra med dom här?" Sa Luna och vände sig om irriterat.

Helt plötsligt föll Hachiko till marken

Helt plötsligt föll Hachiko till marken

"Hachiko!" Sa Kayle och lutade sig ner till hans hjärta. "Hans hjärta dunkar och han andas!" Kayle började desperat att slicka Hachikos bröst korg.

"Hachiko!" Sa Kayle och lutade sig ner till hans hjärta. "Hans hjärta dunkar och han andas!" Kayle började desperat att slicka Hachikos bröst korg.

"Hachiko!" Sa Kayle och lutade sig ner till hans hjärta. "Hans hjärta dunkar och han andas!" Kayle började desperat att slicka Hachikos bröst korg.

Luna tittar på dom och får panik, vad ska hon göra?

Moony viskar tyst knappt så någon hör det beror på hur mycket dom själva kommer att dra till vår över levnad om dem tror att vi ska göra allt jobbet så kan dem fara åt pipsvängen!

Högt sade han och det är inte synd om mig det är så vildhundar lever vi är inte flockdjur som Vargen utan vi lever parvis när vi finner vår partner så lever med den resten av livet!

Hachiko öppnade ögonen igen och reste sig upp medans Kayle gav Moony en min som var omöjlig att tolka

Hachiko öppnade ögonen igen och reste sig upp medans Kayle gav Moony en min som var omöjlig att tolka

Hachiko öppnade ögonen igen och reste sig upp medans Kayle gav Moony en min som var omöjlig att tolka

Luna pustade ut. "Moony jag drar iväg och letar upp någon stans där vi kan dricka, jag börjar bli jätte törstig" sa Luna tyst så att bara Moony kunde höra, sedan sprang hon iväg, egentligen bara för att få en paus från dom två nya vargarna.

Moony vänder sig omoch sade till Luna jag tro vi ska gå nu de där två har en hel del att tänka på så vi kan nog inte räkna med dem!

Enya tittar glatt på Moony och väntar in honom sedan går hon på rask fart.

Moony springer i fatt Luna.

Kayle tittar på Hachiko "är du okej?" Frågar hon "jadå det var nog bara vätskebrist" svarar Hachiko "du måste ha vatten nu!" Dom två vargarna gick längs med en stig och det dröjer inte lång tid innan dom hittar vatten.

Kayle tittar på Hachiko "är du okej?" Frågar hon "jadå det var nog bara vätskebrist" svarar Hachiko "du måste ha vatten nu!" Dom två vargarna gick längs med en stig och det dröjer inte lång tid innan dom hittar vatten.

Luna tittar på Moony. "Vart tycker du att vi ska gå?"

Moony hinner inte svara när hans mage knorrar av hunger han böjer ner huvudet och skäms av att det.

Luna börjar vifta på svansen. "Vi kanske borde hitta något att äta, säger Luna med en lekful röst.

Moony nickar till svar.

Luna sätter ner nosen i marken och lyckas få upp ett spår. "Moony jag tror jag har hittat något!"

Moony säger jag följer dig och ser hur du gör då jag inte vet hur man jagar i skogen!

Luna hittar en liten skogsmus äta på en nöt. "Se och lär.." säger hon till Moony och ställer sig i jakt position. Hon sitter länge och väntar på att musen ska komma nära och hoppar sedan fram och börjar jaga den, men tyvär lyckades den smitta.

Moony säger det där ser ut som jakt i staden förutom att då måste man se upp för hundfångaren också!

Efter bara ett kort tag kommer Kayle och Hachiko, Kayle har skogsmusen i munnen "jag tror visst att det här var ert byte" sa Kayle med en vänlig röst och la skogsmusen framför Moony och Luna.

"Japp, fast oftast jagar man större djur och i flock…" hon han inte säga mer fören hon såg Kayle och Hatchiko. "Tack…" sa hon utan att menna det.

Moonys ögon minskar när han ser syskon vararna.

"Jag förstår att ni är skeptiska vi ville bara hålla fred med er. Vi vill inte att något dåligt ska hända er vi är bara skeptiska" säger Kayle och böjer huvudet i respekt.

Luna lyfter upp skogsmusen utan att säga ett ord.

Moony nickar säger tack för hjälpen med Skogsmusen!

Moony känner i luften doften av något stort och säger jag tror att vi har något mycket större på väg hitåt!

Kayle sniffar lite i luften och säger "Jag tror det kan vara en Björn!?

Kayle sniffar lite i luften och säger "Jag tror det kan vara en Björn!?

Kayle sniffar lite i luften och säger "Jag tror det kan vara en Björn!?

Kayle sniffar lite i luften och säger "Jag tror det kan vara en Björn!?

Kayle sniffar lite i luften och säger "Jag tror det kan vara en Björn!?

Luna böjer mer öronen och sniffar sig oroligt omkring.

Moony sade om vi ska fälla den behöver vi jobba som en flock!

"Fälla en Björn?" Luna tittade oroligt på Moony.

Moony känner sig skälv osäker efter att han sa det och hör Lunas fråga och tittar på honom.

"Enn nnäbbmmus kkommerr vvi innte llånngt mmedd fför ffyrra inndervvidderr"stammar han fram.

Kayle tittar lite missnöjt på honom men samtidigt förstående sen sa hon: "vi borde röra på oss"

Luna tittar på Moony och svarar "Men… tänk om björnen dödar oss… och… och…" säger hon osäkert. Luna tittar sedan på Kayle och frågar "Nu? Varför?"

Moony tittar runt och säger på grund av att vi har en Björn på väg rakt mot oss!

Luna börjar höra björnen komma närmare och närmare, hon viker sina öron, där är den. "Spring!" Ropar Luna och börjar springa.

Moony följer Luna hack i häll.