När Vulpix vaknade så på morgonen så tog hon sig till den lilla gläntan för att se om hennes vän hade kommit än. När hon inte hade det så hoppar hon upp på en flat klippa och börjar att dansa och forma olika moves till snygga formationer.

Enya gick stressat fram och tillbaka i pokémon boxen hon visste inte varför hon var här, men hon visste att hon inte skulle vara här, hon skulle ta sig ut här ifrån hon klarade inte av att vara fast i en box eller alla pokémon som var i dom andra boxarna hon vilde tillbaka till sin människa.

Luna går mot pokemonstallet  i sin by för att adoptera en pokemon som kompis på sin resa. När kommer fram så börjar hon leta efter en pokemon som pasar henne. Hon ser Enya gå omkring i sin bur.

Enya sätter sig ner och tittar osäkert på människan "snälla ta mig här ifrån" tänker hon, Sedan går hon fram till människan för att få hennes uppmärksamhet.

Luna går fram till eeveen/Enya "Em…jag väljer henne" Luna öppnar buren och tittar lungt och snällt på eevee/Enya.

Vulpix har lyckats att lära sig flera nya attacker under sin träning och klippan har blivit alldeles täkt av is och snö hon av slutar allt med att bilda ett is-tak över scenen som glimmar som rengnbågen i solen. Hon lägger sig på klippan tittar mot skogen och undrar var hennes vän är.

Enya hoppar upp i Luna's knä och börjar slicka henne. "Tack för att du befriade mig ta mig här ifrån nu" tänker hon.

Luna går ut ur stallet med Enya i sin famn. "Skulle du vilja följa med mig på ett äventyr" frågade Luna till Enya

Enya hörde ordet äventyr och fundera på om det var bra eller dåligt, hon hade hört det innan men kunde inte komma på vad det betyder. Men tonen lät bra så hon sa glatt "evi evieee!"

Bra och tack Enya.

"Bra? Ja jag är bra!" Tänker Enya Enya hoppar ner från människo flickans knä och börjar glatt springa runt och jaga sin svans.

När isen börjar att smälta så känner Vulpix att hon har vilat nog och börjar att dansa igen hon lever för sin dans och sin vän som hon hoppas att hon kommer.

Luna tittar snällt och glad på Enya/eeveen. Hon börjar gå lite och säger kom nu eevee

Eevee följer med henne även fast hon föredrar att lyssna till namnet Enya och inte eevee.

Vulpix glömmer sin omgivning när hon dansar runt på stenhällen hon går verkligen in i sin dans.

Enya hittar en liten butterfly som hon börjar jaga och tappar därför bort Luna.

Luna försöker desperat att hitta Enya igen "Enya!?!" "Var är du?!?"

Enya går längre och längre bort från sin ny blivna tränare.

Nu springer Luna "snälla Enya jag har längtat ända sedan jag var liten" tänker Luna.

Nu springer Luna "snälla Enya jag har längtat ända sedan jag var liten" tänker Luna.

Nu springer Luna "snälla Enya jag har längtat ända sedan jag var liten" tänker Luna.

Jag kunde inte höra hennes skrik, jag var helt fast i att jaga den vackra butterfly.

Jag stannad några sekunder för att andas jag kunde fortfarande inte se Enya

Jag stannad några sekunder för att andas jag kunde fortfarande inte se Enya

När det börjar bli kväll så slutar Vulpix sin dans och tittar märker att sin vän inte har dykt upp en så blir hon ledsen och lyfter sin nos mot himlen och börjar att yla ett högt och ledsamt yl! Aoooooooooooooo! Aooooooooooo!

Luna börjar bli tröt hon letar i panik efter Enya, hon börjar skaka av rädsla och kylla.

Enya hör någon yla och tappar bort butterfly, men det spelar ingen roll, på något mystiskt sätt dras hon till ylandet och hon kommer bara längre och längre bort från Luna.

Luna bästemer sig för att gå tillbaka till pokemonstallet för att be någon om hjälp det finns bara ett problem hon hittar inte tillbaka.

Luna bästemer sig för att gå tillbaka till pokemonstallet för att be någon om hjälp det finns bara ett problem hon hittar inte tillbaka.

Luna bästemer sig för att gå tillbaka till pokemonstallet för att be någon om hjälp det finns bara ett problem hon hittar inte tillbaka.

Vulpix kan inte sluta att yla hon men märker att den blir högre och högre. Aoooooo! Aoooooo! AOOOooooo!

Enya kommer bara närmare och närmare tillslut kan hon till och med se vulpixen yla, då väcks hon och inser att det var en farlig Pokémon som hade ylat, långsamt börjar hon baka bakåt och får ur sig några rädda. "Eviee evieeeee"

Luna sitter nu bara där på backen hon har nämligen bestämt sig för att ta en kort paus (jag vet inte riktigt vad jag ska skriva)

Luna sitter nu bara där på backen hon har nämligen bestämt sig för att ta en kort paus (jag vet inte riktigt vad jag ska skriva)

Luna sitter nu bara där på backen hon har nämligen bestämt sig för att ta en kort paus (jag vet inte riktigt vad jag ska skriva)

Luna sitter nu bara där på backen hon har nämligen bestämt sig för att ta en kort paus (jag vet inte riktigt vad jag ska skriva)

Luna sitter nu bara där på backen hon har nämligen bestämt sig för att ta en kort paus (jag vet inte riktigt vad jag ska skriva)

Vulpix tystnar när hon plötsligt ser en eevee stående i skogs brynet till gläntan.

Hon känner att tårarna rinner ner för hennes kinder på grund av att hennes vän inte kom den dagen hon visste visserligen att hennes vän hade drömt om att resa på ett äventyr när hon var gammal nog men hon trodde trotts allt att hon iallafall skulle komma och säga farväl.

Hennes tårar droppar ner på stenhällen och fryser till is. Titta mot den lilla Eevee i skogsbrynet med ett ledsamt utryck.

Enya tittar oroligt på vulpixen utan att veta om hon ska stanna och försöka trösta eller bara fly sin väg, det där gråtet påminde henne om hennes husse, hon mindes att han brukade gråta. Han grät speciellt precis innan han skulle dö, tänk om den här pokémonen skulle dö?

Vulpix viskar tyst varför kom du inte Luna och sade hejdå?

Luna? Hennes Luna? Vänta lite? Nu trosade Enya sina rädslor och gick fram mot Vulpix.

Vulpix ser Eeveen gå mot henne. Vulpix ryggar bakåt på klippan och är nästan på väg att falla av klippan.

Fort springer Enya fram til Vulpixen och drar upp henne i nackskinnet hon ramlar ihop men hopar fort upp och stirrar på Vulpixen.

(Ni kan fortsätta jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu 🙂)

(Ni kan fortsätta jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu 🙂)

Vulpix ser livrädd på eevee och stammar vvemm ääär ddu occh vvadd vviill ddu?

Enya står kvar och svarar osäkert på hennes fråga. "Jag…. jag hörde dig yla och drogs mot dig, sedan hörde jag dig prata om Luna, och…. jag känner henne. Enya fortsätter att känna sig rädd även om hon började bli något tryggare.

Vulpix spärrar upp ögonen och säger känner du Luna?

Vulpix känner sig glad och Sprutat Puder snö över dem av lycka.

Enya hoppar till av snön som plötsligt sprutar upp över dom. "Ja, hon kom och räddade mig från Pokémon stallet och sa att vi skulle på ett äventyr."

.

Luna ville inte sluta leta än så hon gick up alt längre up på berget hon var på.

Luna ville inte sluta leta än så hon gick up alt längre up på berget hon var på.

Vulpix ler och säger det låter prisis som min vän det har varit hennes dröm så länge vi har känt varandra!

Enya tittar nyfiket på Vulpix. "Vad innebär det ens att åka på ett äventyr?"

Luna kände igen sig men hon visste inte riktig varför.

Vulpix tittar på eevee och säger det betyder att gå ut på en resa med en eller flera pokémon och försöka att bli pokémon Champion eller Top Coordinator!

"Pokémon champion? Top Coordinator? Vad är det och hur blir man det?"

Till slut känner Luna en bekant lukt men det är inte Enyas.

Vulpix säger det är titlar som människorna kan få! Min dröm är att kunna få visa upp mina shower för publik men för det måste jag ha en tränare!

Enya tittar förvånat på Vulpix. "Men varför följde du inte med Luna?"

Vulpix spärrar upp ögonen och frågar tror du att jag  får följa med plus det finns ett litet problem jag är livrädd för pokebollar!

Luna springer, tills hon får syn på vulpix och Enya "hej vulpix hej Enya"

Pokebollar?!? Enya börjar fundera på vad det är och får upp bilder från Pokémon fabriken hon föddes i, en skräck fylls inom henne. "Måste man vara i Pokebollar när man är på ett äventyr?!?" Säger Enya med en rädd röst…

Vulpix vänder på huvudet ropar äntligen! (Vulpix pix!)

Enya tittar på Luna och springer ditt. "Ebeee" säger hon.

"Vulpix jag har glömt berätta att jag ska ut på mitt äventyr, Enya spring inte iväg så där igen! Vulpix jag önskar att du kunde följa med mig…skulle du vilja det jag menar du behöver inte vara i en pokeball"

Vulpix skäller glatt och rusar glatt in i Lunas famn.

Enya sätter sig framför Luna Vulpix och viftar långsamt på öronenen.

"Är det ett ja?"

Vulpix kliver tillbaka en bit och nickar till svar till Lunas.

Enya börjar springa runt och jaga svansen några varv, snart skäller hon till dovt för att fråga om dom skulle dra?

Luna ger vulpix ett glatt leende sen säger hon: "Ska vi gå nu då?"

Enya tittar på Luna och viftar på öronen för att säga ja, sedan börjar hon springa.

Vulpix går lukt bredvid Luna och tittar på hur Eeveen far i väg.

Hon tänker att hennes team medlem är rätt livlig av sig.

Enya forsätter att nyfiket springa på tills hon plötsligt stannar till av ett plötsligt ljud.

Vulpix hör plötsligt ett surande ljud vänder sig till höger och använder Ice Vind mot buskarna.

Enya spetsar öronen och lyssnar noga, skäner hon möjligen igen det ljudet? Enya har inte tid att fundera mer och hon ser en stor flock med bedrils komma flygande, fort börjar hon spring. Nu är det inte guld och gröna skogar längre, hon är tillbaka i fara men ändå kan hon inte låta bli att känna glädje över att få springa i vinden, Enya känner bara den i norma känslan av att få springa, av att få vara fri!

Vulpix har ställt sig i försvars ställning mot det surrande ljudet och hon känner hur hennes förmåga snövarning sätter i gång runt dem.

Enya stannar upp i springandet och hukar sig ner på benen, hon farsineras över va Vulpix göra även fast hon inte kan låta bli att bli lita rädd, aldrig i hela sitt liv hade Enya sätt en Pokémon använda en attack.

Vulpix ser hur Bedrillsen tar skada av hennes förmåga.

Hon ropar Enya hjälp till mot Bedrills flocken! (vu vu pix pix!)

Enya springer så fort hon kan mot Vulpix utan att veta vad hon ska göra, hon har inga direkta attacker istället letar hon upp ett gäng stenar och börjar kasta dom mot bedrills flocken.

Vulpix skickar iväg en puder snö mot Beddrillsen.

Enya lykas tillslut träffa en av bedrillsarna med en sten vilket gör den mycket arg, den börjar kasta massa attacker på Enya som i panik börjar springa.

Luna förstår att det är en kamp dom inte kan vinna så hon bestämmer sig för att spring bort till Enya och Vulpix för att sedan plocka upp dom och spring iväg.

Vulpix är glad när Luna plockar henne och springer för hon känner att hon är helt slut efter striden och sin lila dans tidigare på dagen.

Hon kurar i hop sig i Lunas famn och myser där Luna springer.

Enya springer förre och spejar så att inga fler farliga pokémons ska dyka upp. (Förlåt för att jag inte har svarat på länge, har haft väldigt mycket med skolan.)

Vulpix vaknar tydligen hade hon somnat när de sprang.

Hon tittar sig runt tydligen har de slagit läger för de ligger inne i ett tält, hon hör regnet smattra på tälttaket hon kurar ihop sig närmare Luna och Enya så att hon puffar på dem.