Är de för starka på grund av tärningskast eller för att någon bestämmer att de ska vara det? Och hur vet man var gränserna går mellan okej och OP?

Jag har för mig att over powered kan betyda övermannad i ”vanlig” engelska. 🙂

#1: Det här kan betyda olika saker i olika sammanhang också. Gränsen kan vara lite otydlig, speciellt för nykomlingar, men min upplevelse är att dom flesta (vettiga) rollspelarna har bra med tålamod för det och gärna hjälper och vägleder nykomlingar om dom börjar vandra för långt över den. 😀

Jag är inte lika insatt i PnP som i friform, men jag har fått höra lite skräckhistorier.

I PnP kan det innebära att man rollat rejält höga Stats överallt, (ofta genom att fuska med tärningskasten) kör olika klasskombinationer och annat som gör karaktären till löjligt övermäktig och stark i jämförelse med övriga spelkaraktärer. Samt även i kontrast till den nivå som spelarna ska befinna sig på egentligen.

Samma sak om man försöker ge karaktären tonvis med olika krafter, förmågor och dylikt som gör karaktären snudd på oövervinnerlig och som en enmansarmé i sig. Alternativt att man ger sin karaktär vapen, utrustningar och magiska föremål som är alldeles för starka, bra och ger ett otroligt övertag jämfört med resten av spelarna.

Om en karaktär kan ensam bege sig in i en strid som är designad för en grupp i deras nivå att ta sig an och vinna den själv utan någon som helst hjälp från övriga karaktärer och utan att ha helt galen tur med tärningskasten, till exempel, då kan det vara ett tecken på att karaktären med stor sannolikhet är OP.

PnP (och Rollspel överlag) handlar inte om en huvudkaraktär som gör allt jobb, står ensam i fokus och är stark, speciell och unik medan resten bara hakar på. Det är ett spel som handlar om en grupp äventyrare som tillsammans ger sig ut i världen och överkommer hinder och strider och monster och bossar ihop. Samarbete och lagarbete är nyckeln!

I friform däremot (samt i rollspelsdelarna av PnP) där fokusen är helt på själva historieberättandet och karaktärerna och det inte finns några Stats så blir det lite annorlunda. Där är det mer så att någon bestämmer sig för att ens karaktär ska vara OP.

Detta kan yttra sig på flera olika sätt. Ofta genom att man ger karaktären så mycket krafter, förmågor och kunskap att alla andra karaktärer blir värdelösa i jämförelse. Exempel: Det finns ingen anledning för resten av gruppen att göra något, Slagathor är lika stark som Superman, smartare och rikare än Batman, kan flyga, andas under vatten, läsa folks tankar och flytta föremål med blotta viljan. Som en extra bonus så fiser han regnbågar och gråter diamanter. Han kan sticka iväg och besegra skurken på egen hand. Resten av oss kan stanna hemma och spela schack eller nåt, vi behövs ju inte. Eventuellt duger vi som publik för Slagathor som kan stå och se på hur fantastisk och makalös han är när han helt ensam besegrar skurken och så kan vi beundra och dyrka honom efteråt.

Ett annat exempel på att en karaktär kan vara OP är att rollspelets lagar och regler böjs för att anpassa sig efter dennas vilja, trots att det strider mot all logik och inte är vettigt över huvud taget. Som exempel: Slagathor vill bli polis! Det är ju egentligen en längre utbildning bakom med massa tester och annat som måste genomföras och krav som måste uppfyllas, men.. Slagathors pappa var polis och han vill ju verkligen vara polis, så… dom kan väl göra ett undantag för honom, bara den här gången. Här får Slagathor en pistol och en bricka, han får träffa sin nya partner imorgon på sin första dag på jobbet.

Ännu ett exempel på OP är att karaktären inte får några som helst konsekvenser för sina handlingar. Slagathor är en bakdelskrater av högsta rang. Han är i stort sett alltid sarkastisk, talar ner till folk och missar aldrig ett tillfälle att nämna eller antyda till hur fantastisk han är. Han förolämpar folk, är dryg och även arrogant och kör över alla i sin närhet i diskussioner och konversationer. Senaste gången som Slagathor räddade världen så förintade han en hel stad och alla invånarna som fortfarande var kvar i den för att döda skurken. Vilket är helt okej, det var en acceptabel förlust för att bli av med den skurken, ändamålen helger medlen, hurra för vår fantastiska, felfria hjälte! Slagathor kan göra och bete sig hur som helst, han får inga negativa konsekvenser för någonting han gör, alla älskar honom och han blir aldrig tillsagd eller tillrättavisad.

I ett mindre extremt exempel kan det vara så att en student skolkar från skolan och struntar i att göra läxorna, men blir aldrig tillsagd av lärarna eller får sämre betyg för det utan avslutar studierna med högsta eller åtminstone väldigt höga betyg.

Alla dessa exempel som jag listade upp kan faktiskt fungera och gå att använda i en historia eller ett Rollspel, om det görs eller skrivs på rätt/bra sätt. Nu har jag avsiktligt skrivit dom på värsta tänkbara sätt för att försöka visa hur en OP-karaktär kan yttra sig.

#2: Tack för ditt uttömmande svar på min fråga! 😃 👍🏻

#3: Ingen orsak, jag tycker sånt här är jättekul att prata och skriva om. Hoppas det var till någon hjälp och gav lite insikt i hur en OP-karaktär kan yttra sig! 😀

#4: Jag antar att OP-karaktärer är lika illa omtycka i Rollspel som de är i fanfiction.

#5: Ja, det vågar jag nästan garantera, ärligt talat. Åtminstone i dom kretsar jag rör/har rört mig i.

#6: Okej. Förstår varför.